Aftonbladet – 10 juli 1871, sida 3

— Dödsfall. Förliden onsdag afled härstädes en ativärt lands framstående konstnärer, som redan frambragt arbeten af stort konsivärde och af hvilken ran på goda skäl väntade ärnu me:a. Fäderneslandet har i medaligravären och skulptören Johan Edvard Ericsson förlorat on af sina vackraste förhoppningar för den fosterländska konsten. En armodets sor, hade Etcsson i sin ungdom arbetat på en tobaksfabrik i sin födelsestad Göteborg, men hars böjelse låg åt ett helt annat kåll, och redan tidigt väckte han nppmärksamhet genom sin lust för teckniop och modellering. Efter att hafva sökt och onder. någon tid åtojotit undervisning i ritning i nyssnämnde stad, lyckades ban genom hjelp af välvilliga konstvänner derstädes erhålla medel att begifva sig till Stockholm, derhan adtogs till elev vid fria konsteroas akademi och der snart erhöll flera pris. Utnämnd till akademiens stipendiat, företog han en xesa till utlandet för att ytterligare utbilda Big och starnade först en tid i Kjöbenhavn samt sedan i flera är i Paris. På gistnämnda plats väckte han uppseende så: som medaljgravör, den del af konsten, åt hvilken han isynnerhet och med stor framgång enat sig. Att bland. de icke få utmärkta gravörer, som Paris eger, vinna erkännande, är pågot mindre vanligt, isynnerhet då det är fråga om en utländing utan särskilda rekommendationer. — Eriesson gick med ihärdighet framåt, och det var hans ar beten, som allena förskaffade honom erkännande. Han erhöll ätven franska statens guldmedalj vid en utställning i Paris för hägra år sedan. Efter att hafva besökt Italien, återvände Ericsson till fäderneslandet, blef kongl, bofmedaljgravör och ledamot af fria konsternas akademi samt utförde här flera högst förtjenstfolla arbeten icke blott i medalj ligravyr, utan äfven i skulptur; Den framtid; som väntade bonom, syntes rikpå triumfer inom konsten, men han led tyvärr sedan några år at en bröstsjukdom och nödgades flera gånger afbryta sina arbeten för att nediäggas på ejuklägret; Hans lidande antog en allt farligare karakter, och den svenska konstens vänner började hysa allvarsamma farhågor. Dessa farhågor voro tyvärr, alltför grundade: Johan Edvard Ericsson tillhör ej längre de lefvandes antal, Af allt hvad vi väntat at honom erhålla. vi ingentiog mera. Med bosom bortgick en rikt begåfrad konstnär, en samvetsgrann och flitig arbetare i det skönas tjenst, 20 anspråkslös och redbar monniska, en trofast VÄN. Han sörjes af alla, som sätta värde på den jnhemska konsten, dessutom af en älskande maka och af ett stort antal personliga vänner. Hans stofi jordas i afton å Nya kyrkogården. (D. B) — Det folkmöte, som på indjudning ef riksdagsmännen L:ss Olof Larssoa i Loksand och Carl Johansson i Hansjö onsdagen den 5 dennes hölls i skolhuset å Mora Strand, bivistades af omkring 500 pereoner, till största delgn alltovge. Vid mötet hade äfven länäs