Aftonbladet – 8 juli 1871, sida 3

Ho! så rysligt!s utropade Lorry. Hm, sade mr Brown, hastigt bröllop och långvarig åvger. Men, som man bäddar åt sig så iår man ligga Hvarför skulle Mark Warden, den kloke, bild2de mennen, erfara en känsla af half brottsiigher, då han lyssoade till berättelsen om detta bratala bro? Men ban gjorde det. Och ejheiler vsr ir Browns ordsoråk utan sin udd. Erter 7e citster från historieskrifvare och fi!osofer, hvsrmed Mark nyligen hognat sig sjelf, saknade icke skrifvarens simpla yttrande sin verkligt förfärande pstbos. TRETTONDE KAPITLET. Dagen var slutligen kommen, då Warden mäste återvända till London, och hen for till Earles Dene jör att sögs farväl. Han hade varit der ganska mycket under julen, och den som ej visste huru zaken förhöll sig, skulle latt kannat tro att han uppträdde com miss Rayrm onds tillbedjare. Att Lester skulle pifta sig med Angelique Lsfort, detta hada han föresstt siv; huru långt hens ictriger vidare skuile sträcka sig, visste han ej ännu klart, men i alla fall ver det skäl att icke kasta bort de goda kort som han hads på banden. Någon vinst kuade de alltid gifva bhorom, medan deremot alldeles ingen vinst skulle komma af att han höj sitt löfte till miss Clare. Och i alla full var ju detta löfte helt obestämdt. Wardens sista ord till miss Clare var en förnyad försäkren att tala vid Hugh. Till miss Raymond sade han ett enkelt tarväln, men med en röst och ett uttryck som betydde mycket och som gjorde henne tankfuil. Hon måste se, stt Warden var mäktig att blifva hennes herre, och då en qvinna ser dette, är hon redan till häliten vunnen, V