Aftonbladet – 7 juli 1871, sida 3

pDet är mig ej möjligt. Du har således bestämd afsigt att gifta dig med miss Leortix Ålldeles bestämd; hura det än må gå, blir hon min bustru. Nåväl: trogen kärlek vinner — du känner ordspråket. Jag tänker att du kan vara helt trygg för att miss Clare ändå slotligen ger med tig Vi få väl se! Emellertid k n jsg ej nog tacka dig. Men — hvarför tänker du ej sjelf få miss Raymond? — en förståndig flicka och med en rätt vacker förmögenhet dessutom. Warden log. Hvad! Skulle sonen af en landtdoktor våga kasta sina blickar på New Courts herrskariona fo Hvarför inte? — Det är förvånande burn ringa menniskor värdera hvad de sjelfva inte spekulera på. Nej, min vän; här är min make, sade Warden och lade sin hand på ett juridiskt, lärdt verk som låg på bordet, Meh var pb vid godt mod och boppas det bästa. Hollah! Hvad är detta? Min själ hade jag 1ote alldeles glömt bort min gäst. Hvad han hört, var ett knakande i alla soffans fogniogar, vid det att Dick Barton vaknade och eftör att par gärpningar gaite sig upp i en halfliggande ställning. Uff! musilade han, efter att hafva sträckt på sig. Har du något att dricka? Jag är hin så törstig. Sodavatten? Kom inte med sodavatten! Kynos crine — ett här af bunden vill jag ha. Jag är rädd aft pi slukade hunden med hår och sll; invan ni somnade,, inföll Lester, gom hade återvunvjt något af sitt vanliga, mujtra lynge. Hvem tusan är ni? Hör på, Warden,