Aftonbladet – 6 juli 1871, sida 2

den orätta kusinen, sade monsieur Prosper för sig sjelf, då ban lemaade huset. Stackars Marie! Hennes kuivud värkte, liksom det ville brista sönder. Hon förmådde knappt reda sina tankar, och ehura saken toide synas otrolig för parsoner, som ej äro be-värade af brist på sjelfförtroende, så är det likväl visst att i denna stund döden skulle förefallit henne som en lindring. Hon saknade till och med styrka att tillsluta det förhatliga pianot, som stod der ett öppet vitnesbörd af hennes skam. Hv rför hade hon ej haft nog moraliskt mod, för att neka spela? Nu var det likväl för sent att önska något sådant; bon kunde blott gråta at blygsel. . Men värre ännu skulla dot bli. Ett par tiarmsr senare, då hon åter bunnit lugna six, lemaaces henna ett bref, med en för kenns främmande stil, adresssradt til Madamoiselle Marie Lefort. —gatan, Golden Square, Bästs madem isella Marie! — En förtviflad medmesriska anropar er om att visa henne en ynnest. Jag har förbundit mig att anföra en konsert hos lady Weston och ville der låta spela min duett för första gånsen. Mr Oreviile har violinstämman, berr Schwärxer pianot. Har, sade jag så? — skulle haft! ty gen bofven har brutit sin ena i ER — jag önskar att det hade varit hans väls. Derför tar jag min tillflykt till er, malemoiselle, i hvars ögon jag sög en medlidam själ. Spela pisnostämman och förvärfva r dermed evig tacksamhet af Louis Prosper I Kongserten blir först den 10 dennes; ni ar således god tid på er att studera stäm-: aan. Mr Creville skall i morgon lemna er.