Aftonbladet – 5 juli 1871, sida 3

nade lemnat rammet och närmade sig-derefter med sträng och värdig min. S Angeliques, sade han, jag kommer för att säga dig godnatt. Miss Raymond och husets nominella värlinna stodo helt nära. Ack, — ja sål yttrade Angelique hastigt och såg förvånad ut; miss Raymmond, bär är monsisur Felix — ni påminner er kanske — som ga? oss några musiklektioner hos malame Möercier.n Miss Raymond räckte honom handen. Ab, monsieur —jag har att tacka för ert biträde afton, j2g hoppas det ej blir den sista gången. Hvarför har ni inte kommit och helsat på mig förut?, Men Felix, hvars blod var i kokning, hade 2j glömt det röda snöret. Jag vågade inte vara så förmäten, madenoiselien, svarade han spetsigt. Ser jag då så grym ut? Och hvad tänser ni om vär nya stjuna — om er forna elev? Hon har i atton erhå!lit värdefullare applåler än hvad mina kunna vara Han vände sig till Angelique och tillsäe: Skulle det illätas mig att säga er några ord inzan jag år? z Oa mina kusiner, gissar jag. Naturligtvis, mycket gerna, svarade hon kallt och följde Felix till en del af rummet som nu var tom på menniskor. Nåväl? sade hon. Vi träffas således till slut, Angelique. Jag trodde att du jör alliid var försvunnen för mig Han önskade tala ömt och kärleksfulit, men det vilie ej rätt lyckas honom. Ja — vi hafva återsett hvarandra. Och när kan jsg nu få träffa dig? Ty det kan jag ej säga mig hafva gjort i qvällo Inte? Jag h tr lixväl varit ganska synliga