Aftonbladet – 5 juli 1871, sida 3

Han var ej i sinnesförfattning att kunna yttra ett enda ord. Han bockade gig för miss Raymond och gick. Angelique såg icke åt dörren, då Felix gick ut, men följde hans rörelse i trymåen, mot hvilken hos stod vänd föratt observera huroa hannss eget ansigie måtte bibehålla ett lognt och obesväradt uttryck. Hvilken dårskap! tänke hon inom sig; han ville väl att jag skulle vänta tio år på nöjet att bo i en vindskammare! Hvilka sjolfviska varelser de männerna äro! Om Felix bara vilte vara litet förnuftig!s Och med en liten suck gick hon upp i sitt ram och somnade lagnt och godt etter aftonens trinmfer. TIONDE KAPITLET. Marie, som ingalunda var särdeles störd af besök, blef helt förvånad en fermiddag, då man sade henne att en äldrv, utländsk herre önskade få träffa henne, Stunden var icke särdeles läm, lig, ty hon höll just på att gifva sina syskon deras middag, i det lilla rum som var på en gång förmak, matsal, läsrum och barnkamtnare, samt sålsdes hada ett visst tycke af allt detta tillsammans, för att ej nämna ett litet drag af en sömmerskas arbetsrum. Den främmandes utseende lugnada henne likväl; han såg icke ut som om han plägade märka sådant. Mademoisolle Mario Lefort?, yttrade han något tvärt. Hon -helsade med en viss nervös oro, ty hon var ovan att tsla med främlingar. Barnen lade från sig bäde gaffel och sked och stirrade på den främmande herrr. Ni har mähända hört mitt namn, mademoiselle? Louis Prosper. ; Hennes ansigte fick ett ljust uttryck. Min kusin Augeliques lärare?s