Aftonbladet – 3 juli 1871, sida 3

Allt detta var naturligtvis likgiltigt för Felis, utom i hvad det angick Angelique. Sedan Prospers ankomst åter satt hoaom i tillfälle att visa sig ute i snygga kläder, gick han redan följande förmiddag ull det huz, der miss Raymond plägade bo då hon var istedena, och frågade efter miss Lefort. Den dryga betjenten i sitt granna livr6, hvilken öppnade dörren, då Felix ringde, kände sig dock troligtvis förnärmad öfver att nödgas lemna sitt tidsfördrif, för att besvara frågor af en så tarfligt klädd person, rörande en sällskapsdam, och svarade så snäft och kort som möjligt, att Avgelique icke längre bodde der och att han ej visste hvar hon fanns. Men det kunde ej förekommas, att Felix icke snart nog skuile utforska hvar hon var. Följande gång då han infann sig, anhöll han att få tala med miss Raymond sjelf, som mycket väl erinrade sig honom såsom monsieur Prospers ombud hos madame Mercier. Han gjorde sin önskan att erhålla elever och engagerment i Lozdgon till den skenbara anledningen för sitt besök, men lyckades utan svårighet att, under samtalets lopp, få alla de upplysvingar han önskade angående Angelique och hennes familjförhållanden. Monsieur Prosper gjorde en förskräcklig axelryckning, då miss Raymond frågade honom om Felix och förklarade sig vara villig att blifva den unge mannens beskydderska. Men då han insåg ett miss Raymonds patronage kunde vara värdt att vinna, hade det varit orätt att beröfva Felix detta hopp om framgång. Ganska mycket emot sin vilja gaf han således sin unga vän de bästa vitsord, såväl angående hans personliga karakter som hans artistiska anlag. Och i alla fall, tänkte han sedermera, Äär jag ja inte pojkens förmyndare. Tar inte djefvulen bonom på denna vägen, så gör han