Aftonbladet – 1 juli 1871, sida 2

må tillbaka från det offentliga lifvet, säger f.d. Seineprefekten, var det med det fasta slut, att icke mera återvända till detsamma. odast en oafvislig pligt skulle kunna förmå ig att ändra dettå beslut, den pligt nermlien som skulle påläggas mig genom ett votum f den parisiska befolkningen i åsynen af de rlykande ruinerna ar detta Hotel de Ville, der jag användt mina bästa krafter på ntt göra Paris till en hufvudstad, som var Frankrike värdig, och till en medelpunkt för deu civiliserade verlden. Jag är icke och har aldiig varit partiman. Jag har aldrig blandat mig i statesaker ända till den dag, då de band, hvilka fästade mig vid den kejserliga regeriogea, våldsamt afsletos (den 2 Januari 1870) af den ödesdigra personlighet (Ollivier), som skulle föra kejsardömet till dess undergång, och som störtat Frankrike i exempel lösa olyckor, som sedandess följt på hvarandra: Gud törbjude, att jag härigenom skulle vilja förneka min2 känslor af vördnad och tacksamhet för kejsaren, som gifvit mig så många bevis på ende och välvilja. Men under kejsardömet har jag icke glömt Julimonarkien... Jag är ingen fionde till politisk frihet och hvilken styrelseform landet än väljer, skall jag utan några homliga förbehåll underkasta mig dess suveräna vilja. Hvilka åtgärder böra vidtegss för att för framtiden bevara Paris från katastrofer sådana som den sista, för att återupprätta det ur dess ruiner, för att återställa omsättningen och ditlocka kaitalerra? Jag är naturligtvis icke den ende, om ka försöka att besvara denna fråga, men Tatt jag eger n qvalikation dertill, torde rsoner, som på förhand äro intagne ji för mit anse mitt blotta namn som ett Pot litisktadministrativt och finansielt program; men rån kan dock säga att det innebä n liskapst Ioternationsles förstökeverk, och jag erkänner, att om det framgt ur valurnan skulle detta vara en betzåfull protest mot de barbariska och skärdh dåd, som så när icke bade lemnat aten qvar af någon af de offentliga ata byggnaderna i Paris I sammanbi härmed erinrar han om att kommunerlcke så lätt skulle ha besegrats, om icfban genom de under hans ledning breta gatorna och Boulevarderna en i stånd att utveckla hela sin Det skulle ha sett långt värre ut, om dekinga små, krokiga och trånga gatorna 1 och om de otaliga gamla i ucklen icke lemnat Ix IGr nya, solida stenhus. Pålvens jabelestdag dsn 16 Juni firades i Madrid asturligtvis med stor pomp och ståt. De flesta has voro prydda med eleganta draperier; grandernas balkon voro bohö med brokiga mattor, smyckade med bilies och inskrifter. Hertiginnan af Borcos och grefvionan Monistrol hade på framsidan sina hus låtit anbringa inskriften: Lef ven-konungen! Folkmasssn slet inskrifterns i styck i ade sig gilla detta 5 äkta tapetseraren och gre Iguvernören vii det han lät grefvinnane betjening. n stor procession, som kl. 5 skulle passera mkring San Isidorkyrkan, isstäldes. På qvälen blef-det annat utaf. Öfver allt såg man jysande illuminationer; endast do offantliga yggnaderna och några grivata bus voro icke lumiverade. Till och med republikanerna ade, förmodligen såsom en sntidynastisk deonstration, iljuminerat sina hus, Framemot kl. 9 började hopar på 1000 och till och med 2000 personer drags genom gatorna under rop af: Död åt Pias den IX! Ned med lyktornal De stannade utanför de illuminorade hasen och tvungo under hvisslingar och stenkastning invånarne att borttags inskrifterna och lyktorna. Flera balkonger stormades och de rika draperierna på hertigarnes af M-dina r Cali och Bornoz hus sletos ned och uppbrändes på gatan. Vid gatorna de la Libsrtad och Barquillo m. fl. fanns icke en fönsterruta bel, Så fortgick det till midnatt, utan a blandade sig i sakeo.