Aftonbladet – 1 juli 1871, sida 2

I0FANUTINR ar På vag all inträda, och Vi våga visst icke förutsäga, att den skall ti falio genomföras: ännu från 1864 har ett föredrag, som öfverskrider det vämjeli gräns, och äfven i andra röjes nog stark reminiscenser af första periodens bymner. Vi börja med ett kort referat från det första tidskiftet. Hwasser skildrar 1848 Carl Johans aktning för menniskovärdst,, hans fördragsamhet mot andras fel, samt hans djupa insigt i den sanningen, att den timliga mekten skall vara tjeoare åt en högre, guddomlig makto, Nästa år angriper han vår tids imdividualismp, d. v. s. bristen på anktoritetstro, såsom en mordengels. Han är Sad på det allmänna missnöjet med vår statsförfattning,, d. v. s, fyrständsrepresentationen, och predikar att tålamodet den skönaste och ädlaste utvecklingsformen för Skandinaviens folk, Carl Johan är vår framtids verklige Jofur. Året derpa ser han i den första franska revolutionens verkvinga ingenting annat, än giftiga frukter, hvilka namnet sodomsäplen numera till och med vore alldeles för gentilt, ssdun de oj längre (efter 1848) ha det glänsande skalet qvar, utan omedelbart visa sitt vidriga in nehbålin. En annan gäng får man en apoteo af ständsrepresentationen, statskyrkan red flere af Carl Johan försvarade, vördnadsvärda institutioner; åter en annan gång grälar han på republiken, År 1856 firar han Carl Johan som den nordiska kulturens värdeare, och 18538 säsom åkerbrukets heros. I ett tal 1859 prisar han Carl Johan derför att, ehuru äktenskapsskilnader i dennes yngre dagar voro mycket vanliga, likväl föreniogen mellan C. J. och hans gemål trotsade kollisionen med ovanligt st drande förhållandena och märkvärdigt skiftande lefnadsöden. Afven häri var Carl Johan en motsats, till Napoleon och en protestant mot revolutionens tendensern. När Hwasser hiller föredrag om Norges befrielse, försmär han icke en viss återklang af prestea Vergalands bekanta skrift or Danmarks politiska törbrytel er mot Norge; när han håller föredrag om 1813, tvekar han ej att inlåta sig på djupsinnig militärisk kritik — allt naturligtvis ad majorem Dei gloriam, eller till Carl Johans förherrligande. När den bekanta sjotte delen af Schinkol-Bergmans Minnon utkom, rycker han fram til försvar för 1812 års poltik, Man erinrar sig, hur allmänheten ur nämnda bok drog slatsatser, vida skilda från hvad förf. afsett. Detta tilltag var naturligtvis i Hwassers ögon ingenting annat än smädelse, ett tillmäls som han alltid tillgriper vid minsta afvikelse, han ser någon tillåta sig, från den sandaktsfulla betrastelse af Carl Johan, i hvilken han sjelf var försjunken. Nu bade smädelsen återupplågat med s mma ilska so: förr och sammeanrotat sig kriog 1812 års politik. Denna smädelse är en skamfläck för svenska nationalkarakteren,, ja kanske en brandfläck, vi nande om att en dödande sjukdom) har genongripito samhället. Det ginge ej an att trösta sig med, att denna smädelse tillverkats af tidningeskrifvare, pamflettmakare och annat dåligt folk. Efter denna kulminerande yrsel är det e höra, att förbundet visst icka beböf någon omsorg om vården af Car! Johans äran, ty den är upphöjd öfver mecniskors både pris och tadels. Hvartill då i nan, alit detia buller och bång, vertill hela förbundet?. Tai. citerar Salomos svara. ej dårarne,, men ändå svarar han. Vinst mätte förbundets troskraft ibland, uti mörka timmar, ha rönt sina snfäktelser. Hwassers alla skålar och föredrag i förbundet gsnomgripas., för att bagsgna ett af hans älsklingsattryck, af en nervös afskty för allt, hvari hans samtid såg tecken och hjelpmedel till raensklighetens framåtskrilande, af en konservatism, som lika litet taser och gifver skäl, af bittra anklagelser och mörka profetior, allt detta buret af tt otygladt känslosvall och insvest i en orm, som ej undantagsvis utan nästan ousphörligt erinrar om, att det dunkelt jagda är det dunkelt tänkta. Den geomgående tråden är något som han sjelf vallar en andaktsfoil betraktelse af Carl Johan, och som i våra ögon likvar tillbedandet inför en afgudabild. Fantasteriet, i hans betraktelser öfvergår alla gränser. År .859 beskref han för törbundsbröderna en lröm, han haft natten efter att budskapet m Carl Johaus insjaknande i Jan, 1844 anändt till Upsala, en dröm, som i tydlighet ch bestämdhet gränsade till en verklig viion,, Han fann sig förflyttad till konungens ängkammare, der en engel hade audiens, klädd i en ljus skimrande drägt, som isynierhet åt sidorna hade. en nästan öfversinlig ilfverglans.. Carl Johan inlät sig med eneln i ett samtal, som Hwasser ordagrannt, efererar. Denna erfarenhet — som han jelf kallar det — den enda han någonsin: aft, lefde sedan qvar så starkt, att den ej ällan inverkar på min tankes verksamhet : ch utveckling.. Ytterligare tillägger han,l: tt hans tro på försynen väl alltid varit: tark; men före denna erfarenhet utgjorde : en dock icke, i lika hög grad som efter ensamma, den bestämmande utgångspunkten i: ör mina historiska studier och betraktelser. 1 Historiska studier och betraktelser., som l! drömmar, låt vara i drömmer med ,visio-! ens tydlighet och bestämdhet, ha ej blotti! n impuls, utan ock en regulator, de böra blil: ågot egendomliga, De äro ock af det slag, ls tt de I sjelfva verket utesluta hvarja försök J Il en logisk granskning, till motiveradt om-! öme, till historisk kritik — ty detta allt är? smädelse, idel smädelse och ingenting annat. 4 fotsägelse tjenar här till intet, och behöfsjs j heiler. Deremot skulle visserligen dettalc J 8 l r t J h nomen, särdeles när deriinberäknas att icke kunniga och eljest tänkande menniskor öto sig till denna kult och tåligt åhörde easa utgjatelser, kunna föranleda vissa psykor giska betraktelser, men sådant hör ej till art ämne. j Innan vi lemna den Hwasserska perioden F Carl Johans-förbundets verksamhet, böra måhända ännu tillägga några data. Hwasrs nit såsom talare räckte till ej blott för Carl! q han, utan ock för hans tillbedjare: så snart k igon förbundsbroder gick ur tiden, -egnade Iz nom Hwasser en minnesruna. Swartz, upp-jh D 8 ce fsmannen till bildstoden i Norrköping, Vinud, Lorichs m. fl. höra till dessa af Hwasser revigade, ljaft doftande nattvioler på Carl la BO ka nr RM