Aftonbladet – 30 juni 1871, sida 3

af ett vildt rop och en skur af stenar på de bus, som till sin egares olycka var Lefortska familjens bostad. Ställningen var så farlig att borgmästaren fann rädligast at draga sig tillbaka från sin exponerade plats Men monsieur Lefort kom i stället fram till sitt fönster. Mrs Price hade varit vida mer froktansvärd för den gamla franska herrn än all stadens cancille. Väl var han ganska blek, men det var emedan förolämpande ord nådde Maries öron likaväl som bans Marie egde mod, men likväl ej i så stort mått, att hon icke darrade, och sedan ban skickat henne och de båda barnen till ett rum åt gårdssidan, gick han direkte fram till ett fönster och visade folkbopen mynningen at en gammal muskedunder, eller ett skjutvapen i den vägen. Svaret på denna stumma krigsförklaring blef ett skrän, halft i vrede, halft löje och derpå kom en sten, tilltäckligt väl riktad, för att träffa den gamle fransmannen på axeln. Slaget af denna sten väckte med ens stridelast hos honom som den träffade. Hittilis hade han endast varit en man af ära, som trotsat ala Canaille, en far som försvarat sina barn, men nu var han en fransman, eom hade emottagit ett slag. Han drog sig bastigt från fönstret, men blott för att ladda sitt skjutgevär med krut och kula. Läåt oss drifva ut dem ur sitt ide! skrek någon. Pöbeln svarade genom en burlesk härmning af jägares rop och hundars drifvande, och ett anfall skedde mot busporten, som ehuru låst och reglad, icke länge kunde motstå anloppet. Inom mindre än två minuter gaf den vika och tre män som innanför Oekte på porten, slungades inåt förstugan och trampades uwader fötterna, Förstugan