Aftonbladet – 30 juni 1871, sida 3

Inom koelitioner eller på annat sätt. hvarje tysk måste rysa, till och med om de I skulle dröja 50 elter 100 år, innan ett om slag inträder, detta omslag må nu vållas ge De kan lätt hände, hvilket man så ofta vari vitne till, att folket får plikta för hvad fur Isten förbratit, och kejsar Wilhelms triumftå kan komma att stå tyskarne dyct. Efter dessa yttranden fäster Kolb upp märksamhetea på, att det icke i historie gifves något exempel på en så oerhörd krigs skadeersättning som den, hvilken Frankrikt ou måste batala. TI sammanhang härmed an. ställer han en kalkyl öfver hvåd kriget kosta Frankrike och kommer genom densamma til det resultat, att hela beloppet uppgår till 1( å 10!2 milliarder francs, eiler ungefär samms siffror som Thiers angifvit. Till jemförelse härmed anför Kolb följande: De, som tillhöra den äldsta generationen och ännu erinra sig kriget med Napoleon I, hafva säkert bevarat ett lefvande intryck af den veklagan, som då hördes öfver Frankrikes utpressningar. Den börda, som under åren 1806 till 1813 lades på preussiska statskassan, för att tilifredsställa segervinnarens fordringar, hafva af Preusssn sjelf blifvit beräknade till 541,776,097 francs. De bördor, som lades på kommuner och enskilda personer, och hvartll i ofvan angifoa krigskostnadsbelopp för Frankrike icke är taget hänsyn, uppskattades för hela Nordtyskland till en summa af 862!2 millioner francs. Msn må emellertid härvid taga i betraktande, att Preussen icke var skyldigt att på en gång erlägga nämnda samma, utan successivt skulle anskaffa penningarne tiil de främmande trappernas underhåll, enär Napoleon vid freden i Tilsit visserligen bemäktigade sig provinser, men icke gjorde anspråk på något kapital Onekligen är Frankrike nu vida större och förimögnare än Preussen då var, och penningvärdet har sedan dess betydligt sjunkit; men icke desto mindre leder en jemförelse till det resultat, att det är en monstruös. kontribution, som Preussen afpressat Frankrike. En ytterligare jemförelse erbjuda Englands utgifter under da krig, som det förde med Napoleon I. Förökningea af Englands statsskuld utgjorde, med aldrag af de ständigt fortsatta amorieriogarne, 601!a millioner pund steriing. Då emellertid skatiorna samtidigt hade stigit i ofantlig grad, kan totalsamman af krigsomkostnaderna neppeligen anslås lägre än till 880 millioner puud, likasom det nominella beloppet af de från 1793 till 1816 upptagna eugelska lånen utgjorde 879,289.943 pund, säledea 22!,2 milliarder francs. Enwgland hade vid denna tid en folkmängd af 17 millioner, således icke hälften så mänga invåvars som Frankrike ännu räknat efter afträdandet af Eleass och Lothringen; men denna utgift betaltes efter kand under loppet af ett fjerdedels århundrade, hvartill kou: att England på det industriella området besatt en öfrerlägsenhet, som ingeo kunda deta stridig. Icke desto miadre nationalvälståndet genom dunra arsträngoch följderna deraf iörapordes mycket jemföSlutligen föreligger ott exemyel Amerelse från den nyaste tiden, r rikas utgifter under medborgerlig . eriget derstädes. Finansdepariementet i Wesbiogton inlemnade i Juli 1870 till kongressen en rapport öfver krigsomktostnaderna (Total cost of ihe war), enligt hvilken unionskassan till den 30 Juli 1869 ha pv 4,171,914,489 dollars i och för ä härtill de genom kr nerna, hvilka repre: millioner, fär mean en samma af ner doilars, eller omiring Men derigenom att fioars ven upptog de på enskilda a muner lagda bördorva, ind as förluster sydstateroas utgifter (ansiagaa till 2700 oner dollars), kom detsamma till det resultatet, att inbördeskriget kostat unionen cke mindre än 9 milliarder dollars — 48 nilliarder francs. Detta sista exempel tyckes synnerhet vara uppmuntrande för Frankrike; nen man måste dock taga sig tillvara att aga alltför raska slutsatser deraf. För det sta kunna icke de 9 miiliarderna, utan ndast de ofvan anförda 4!3 milliarderna rärvid tagas i betraktande; ty industricns, kommunernas, m. fl:s förluster lemnas alidees åsido, då Frankrikes krigsomkostnader uppskattas till 10 å 10!2 milliarder francs. Frankrike har visserliven ännu en lika stor olk mängd som Förenta Staterna; men andra hållanden göra dock att jemtörelsen ut ailev mindre gynnsam för detsamma. Uniden eger ännu obegagoade rikedomar, hvilkas notistycke iptet annat land kan uppvisa; 1ennes folkmängd ökas i kolossal skala; hon lade nästan ingen statsskuld före krigets itbrott, under det ensamt Frankrikes konsoliderade statsskald är 1869 kapitaliserad 1itgjorde 11,178 milliocer, och med den nya skuiden kommer beloppet att stiga till öfver 21 milliarder; slutligen hade Unionen den stora fördelen, att hon efter det medborgeriga krigets upphörande kunde fullständigt ipplösa hela sia krigsmakt både till lands ch vatten, hvilket exempel Frankrike naturigtvis icke kan följa. Det oaktadt lider Unionen ännu i detta ögonblick härdt af det nedborgerliga krigets följder. Dess handelslotta, som år 1861 hade en drägtighet af ),539,813 tons, men år 1864 sjönk ned till 1,664,516 tons, hade ännu år 1869 endast öjt sig till 3,744,319. — Till dessa inlelande anmärkningar sluter sig en undersökning af Frankrikes fioanciella ställning, hvarVf vi i ett följande nummer skola lemna ett sammandrag. SÖDRA er och komJustitiekansleren. K. M:t, som den 20 nnevarande månad tillåtit justitiekansleren, rih. C. G. C:son Leijonhufvud att under tilen från och med den 1 Juli till och med len 31 Augusti innsvarande är få företaga nte. Atte 26 nte adl toiteta-A