Aftonbladet – 29 juni 1871, sida 4

— Tichborneska processen kommer att af brytas i början af Juli och dess fortsättning för modligen att uppskjutas till November, då tider ej medger att förhöra käranden samt hans någrs och hundra vitnen före den 10 Augusti, den lång sta tid domstolen är befogad att sitta. At förhö ren under veckan framgår hufvudsakligen, att sva randens advokater ämna bevisa, det kärandens verkliga namn är Artbur Orton och att han äl son till en slagtare i Wapping, i östra delen sa London. Mr Radcliffe, den förut omtalta mise Kate Doughtys man, försökte i början af veckar att få aflemna en förklaring inför domstolen, mer det vägrades honom på grund af att han sjelf är ett af svarandens vitnen, och han måste derför låta den skymf, som käranden kastat på hans hu stru, hvila tilldess hans tur kommer. Om denna skymf endast beror på en dikt, så är det bra hårdt för en aktad familj att ej på veckor elle: månader kunna tillbakavisa den. Under tiden kan käranden dö och saken ännu mera förbistras, och ovisst är om och när den öfverhufvud kommer att nå ett slut. Att uppskjuta processen på några månader och att derefter upptaga den, der den afbröts, är nästan omöjligt, och det torde blifva nödigt att börja den på nytt igen. Såsom bekant, är engelsmannen passionerad för vad, och stora summor stå nu på spel om baron eller slagtare. Medan denna märkvärdiga process sysselsätter en engelsk domstol, är en af de skotska domsto larne sysselsatt med att utreda, huruvida en ön man, som under namnet Georg H. Osborn i fjol spolades öfverbord å en skonert Hera, var earl of Aberdeen eller ej. Nämnde earl, hvars far var premierminister vid Krimkrigets utbrott, satte ej något värde på de många och stora fördelar, gom hans position beredde honom: icke heller på de mångsidiga slägtoch sambällsband, som i hans hemland omgåfvo honom. Han var en väluppfostrad, talangfull ung man med enorma inkomster. Det påstås, att han höll mycket af sin mor och lekte gerna med barn. Han var road af athletiska kroppsöfningar och af jagt. Han sysselsatte sig mycket med mekanik och matematik, och han kunde njuta af såväl konst som musik. Man förespådde i honom en värdig representant af familjenamnet med en briljant karricre i statstjensten och i öfverhuset. Men i det stället kastade han för ett pår år sedan ifrån sig sin förnäma börd, sin politiska bana, Londonlifvets nöjen, operan, den svarta fracken och till och med gluchandskarne och försvann, för att derefter i Australien uppdyka såsom matros. Detta är bevisligt. Det enda som återstår att fastställa är först, att nämnde Georg H. Osborn, som omkom på Hera, var earl of Aberdeen, och dernäst att earlen verkligen omkom, ty man har ju ofta hört och läst om personer, som förolyckats på hafvet och ansetts döda, men som derefter uppstått lefvande igen, äfven om man ännu ej är beredd att antaga, det dena under många år för drunknad ansedde sir Roger Tichborae blifvit underbarligen räddad och att han sedan många år lefvat i Australien under ett antaget namn. (6. H. T.) — Qärlig bankdirektör. Den nyligen aflidne direktören för den pommerska hypoteksbanken Hentze i Köslin beskylles att såsom på samma gång redogörare för kretssparbanken ha på fem är undansnillat 70,000 thaler. Banklokalen och Hentzes bostad ha blifvit tillslutna under domstolssigill och bankkassören har häktats. Hentze hade i fordna tider gjort sig mycket känd såsom volitisk angifvare. — Uppfostran för galgen. Ett egendomligt rättsfall sysselsätter för ögonblicket Circuit Court . Ulster County i Newyork. För ett år sedan mörlade en neger, vid namn Levi Bodim, sin husbonde, n rik förpaktare, och häktades i anledning deraf. Det fanns intet tvifvel rörande den brottsliga geringen, och man skulle tro, att det skulle göras sort process med mördaren. Men händelsevis är Levi Bodim döfstum, Dertill kommer, att han aldrig lärt sig de döftummas alfabet, så att hans försvarare icke kan örastå honom. Om han anklagades för mord, måte han äfven ha tillfälle att försvara sig, och donaren hyser en naturlig motvilja för att hänga wonom ohörd. En gång hyste man hopp om att jan skulle kunna förklaras för vansinnig, men detta yckades icke, då han tvärtom skall! vara begåfvad ned en ovanlig intelligens. Nu uppstod den fråga: vad skulle man göra med honom? Efter lång öferläggning har domstolen, för att lugna sitt samete, föreslagit, att ban, enkom för att han sedan kall kunna hängas, skall uppfostras i en anstalt ör döfstumma, och rättegången med honom skall illdess blifva uppskjuten.