Aftonbladet – 29 juni 1871, sida 3

djtade icke derför från fouvren. Hennes sött ner följde bennes exempel. Henrik IV bodde e icke i Tailerierna, ej heller Ludvig ZI I Ludvig XIV bodde i Versailles. Tuilerierna 0 blefvo egentligen icke konungaboning förrän folket fört Ludvig EVI1 dit från Versailles, gi men då var det också slut med den gamla kopungamakten. Om komihbnunen således trodde sig bränna å I Tuilerierna såsom symbolen för den afskydda monarkien, bedrog kommänen sig lika mycket, som kommunens vänner i andra länder bedraga sig, då de i det ifrågavarande siötr tets förmenta monarkieam vilja finna en urelsäkt för dess uppbrännande. Kommunen I brände såsom alla andra mordbrännare, och 1 de sotn försvara dådet försvara endast vanliga skurkar. Hvarföre brändes Hötel de Ville? Skulle det kanske icke tillhöra folketo? Hvilka minnen från den stora revolutionens dagar inneslöts icke Tuailerierna och deras närmaste omgifning? Det var i ena ändan af trädgården, som den lagstiftande förue var i palatset som mationalkonventet hade sin. I Tuileriernas nationalpalats, var konventet sammeankailadt till den 20 Sept. 1792. Der intog Pötion ordförandeplatsen. Bland sekreterarne voro Condorcet och Vergniend. Efter girondisterna kom bergpartiet. Välfärdsotskottet hade sin lokal i Tuilerierna. I boie, Saint Juste och ella de andra, som 1871 års kommun sökt att härma, men som de ej ens på långt häll kunde liknas. Från ett rom .!i Tuilerierna utelangades de åskviggar, som krossade republikens inre och yttre fiender. I Det var der som de Tio skapade fjorton larmåer, men det föll dem icke in att bränna Paris. I Tuileriernas teatersalong, der Voltaire, halft lannat årtionde förut, blitvit lagerkrönt, återI skallade af Dantons mäktiga stämma. Från I Tuilerierna utgick den högtidliga procession, som anfördes af Robespierre, då han fann för godt att fjoklamera det Högsta Väsendets Itillvaro. Och så kom den 9 thermidor... Allt detta var i Tuilerierna, det slott som endast okunnigheten eller begäret efter att llysa genom paradoxer kunnat kalla 2symbolen för den -afskyåda monarkien,. Det var revolutionens egna minneD, som den stora revolationens futtiga efterapare, de små af den 18 Mars, iade i aska. Monarker hafva också bott i Tuilerierna, det är sannt, men deras antal har varit ringa. I början af seklet helsade folket uppåt Tuileriernag balkong. Vet ni hvarför de helsa på mig? sade Mapoleon till Benjamin Constant. Det är derför att jeg är det krönta follsetn. Det var en osanning, den snillrike herräkaren mttalade, icke den enda,och derför kanske regerade sedan kosacker, baskirer och andra barbarer också i Tuilerierna. Ludvig den adertonde och Carl den tionde regerade dör äfven, men det räckte ej länge. År 1830 svallade rövslutionens vågor åter genom palatsets salar, men ingenting förstördes der af det segrande folket. Så kom den som skulle vatä den bästa bland republiker och Ludvig Filip bodde der i aderton år, men änna en gång drog den segrande revolutiopen genom slottet, utan att någon ef dess dyrbarheter led ringaste skada. xCivilt invalidhotel under republiken 1848, konstutställning under presidentskapet, statschefens boning under kejsardömet, föltlazarett efter den 4 Septömbar 1870, ansågs palatset slutligen moget för mördbrandsfacklan, Ur konstens synpunkt vorö Tnilerierna i oth för sig ej synnerligt anmärkningsvärda, men bakoni dessa gamla murar af en något förvirrad, stundom ej särdeles swakfull stil funnos konstskatter af stort värde, hvilka i förening med palatsets historiska minne göra detsaiminas förstörande till en sorg för hela den bildade verlden. Till denna verld kan man omöjligt räkna dem som fued osmakliga sofismer söka ett slags reson i förstörelseverket. De äro ej annat än vandaler, äfven om de göra anspråk på att föra civilisationens talan. I Tuilerierna funnög Svärderliga gobeliner, beundransvärda takmålningar, intrössahts arbeten af Lebrun, Mignard, Coypel, Girardot o65 så många andra konstnärer. Dessa verk äro nu för alltid borta. Jemte dem förstördes många af kejsardömets hemligå papper, som man ännu icke hunnit genomgå, men Svit förvarades i ex-kejsarens våning. Historicn har defined förlerat kanske icke så litet. Hvad kommureas män voro ifriga att tillintetgöra dessa dokumenter, som titpiorde Frankrikes hämnd på regeringen af den 2 December, skrifven jast af dem som förrådt landet! Kommunens petroleum har äfven den gången hjelpt kejsardömet. Vore det möjligt att ätersätta detta kejsardöme på den tron, som det så ovedersägligt förverkat, nog har kommunen gjort hvad den förmått. Och likväl hafva kommunens män, mordbtännarpe, tagits i försvar at en Victor Hugo! Hvad skall man tro om den store skaldens sinnestillstånd? Det är icke inöjligt att en menniska i full besittning af stt förstånd kan nrsäkta, mycket mindra försvara de gräsliga brott, söm begingos i Paris den 24 och den 25 Maj 1871. Victor Hugo måste medgifva, att de voro vildar, men, säger han, dessa vildar hafva icke begått några brottsliga handlingar; de voro otillräkneliga.. Den lindrigaste dom mean kan fälla öfver Victor Hugo och alla dem som med honom instämma, är att de sjelfva äro otillräkneliga, att de af begär efter paradoxer och att ställa sig på en annan ständpunkt, än det sunda förnuftets, verkligen blifvit komplett galna. Antager man ej detta, måste man tro dem vara mordbrännarnes medbrottslingar. Något tredje gifves icke. Om kommunens ledare verkligen skulle hafva ansett Tuilerierna vara symbolen för den afskydda monarkien — huru ansågo de då Louvrens konstsamlingar? Louvrens gallerier brunno icke, men detta var sannerligen ej kommunens förtjenst. De ovärderliga samRR bt Tr Ar TRE SANTE Aa AAA 5 h Få !i r 3 : a samlinges höll sina sammankomster. Deti l r t d I 1 L d Der funnos Robespierre, Bardre, Collot åHer