Aftonbladet – 29 juni 1871, sida 3

ganska många tus:n pund, och detta är alltid något. Nu följde han sin avtsgonists liflösa kropp till värdshuset i granuskapet, hvarest den lades på en bädd, för att sedan vidare föras hem till Earles Dene, Mr Prescot resta derefter gin väg, i sällskap med löjtnant Mountain, ty eburu inga allvarsamma ledsamheter kunde drabba honom, ansågs det dock nödvändigt att han för en kort tid lemnade orten. Det var kapten S:wards obehagliga pligt, att meddela miss Clare att hennes fosterson hade stupat. Vida hellre skulle ban sjelf åtagit sig hufvudrtollen i åtskilliga dueller, men han hade intet vel; dessutom var det hans skyldighet att fördela sin principals tem bref, af hvilka ett var till henne. Han åkte således, ehuru ganska låvgsemt, tillbaka till Earies Dene och anböll om ett samtal med miss Clare. I hela verlden fions intet pinsammare uppdrag, än ett underrätta ett fruntimmer om en älskad persons alldeles oväntade dödsfall. Kapten Seward kände cet åtminstone så, ty han hade aldrig sett raiss Clare och visste icke haru hoa skulla taga saken — d. v. 8 om hon skulle svinna eller skrika eller endast utbrista i grå Miss Clare,, började ban, med så mycket deltaganda hn förmådde, jag är kapten Seward, vid det — regementet. Var af den godheten att göra er beredd på en underrättelse — verkligen högst smärtsam — om möjligt, jag stt ni det må göra.n oa på hufvader till tecken af stt hon var färdig höra hvad ban ville säga. Den tappra kaptenen började ånyo stamma. Slutligen utbrast han: Jag kan fördöme mig ej hjelpa det, min nådiga, men min vän, Hugh Lester — det har varit ett möte — och...