Article Image
ch af denna anledning var emot dess partis träfvanden. Inger kan dock säga, att de andsflyktiga gifvit engelska regeringen någon unledning till den önskan, att de måtte välja ja vistelseort i ett annat land. I sia sysselsättningar ha de tagit seden sådan den var i det land dit de kommit; de ha tillegnat sig engelskt urmgängessätt, de ha utmärkt sig för välgörenhet, kort sagdt, de ha på ett värdigt sätt häfdat sin ställning. Åtskilliga dem Ha litterära anlag, men deras skriftställareverksämhet var oj al direkt politisk art, dock var det ej svårt att i deras proJukter skönja en politisk mening., Timestattalar sin förhoppning, att prinsarneäskola draga nytta af sin erfarenhet och ej obetänksamt störta sig in på stridsarenan; de borde erinra sig till hvilken höjd demokratiens hat steg till och med under deras faders milda spira, och alla deras vänner hoppas att de under sina nya förhållanden måtte bevara den tålmodighet och klokhet, som de under den långa landsförvisningen lagt i dagen och hvilke egenskaper de hade att tacka för det anseende de åtnjata såväl hos det franska som det engelska folket. — De yngre medlemmarne af familjen känna mycket litet till Frankrike. Grefven af Paris var blott tio år när revolutionen af 1848 utbröt, och hans minne af Paris är blott ett barns. Sönerna at Ludvig Filip hafva dock erfarit hvad glansen af en kopglig position vill säga. Engelska underhuset började den 22 dennes på aftonen diskussionen af en bill om sluten omröstning. Oppositionen var lifligare än man väntade. Sedan nära fyratio är har detta förslag varit framstäldt för nästan hvarje parlament, och man kunde tro, att den öfvertygelsen slutligen skulle blifva allmän, att valmännen behöfva detta skydd mot korruption och mer eller mindre direkt påtryckning. Man inser utan svårighet, att dä välmannen ställes mellan sitt samvete och sitt intresse, hen icke mera är fri vid afgifvandet af sin röst. Om detta resonnement redan först egde sin giltighet, är det så mycket mera berättigadt nu, då rösträtten blitvit utsträckt. Det argument, hvarpä billens motståndare lägga största vigten, är emellertid det, att dan slatna omröstningen är ett skrymter, och att den ärlige valmannen bör öppet afgifva sitt votam. Utan tviivel borde ban göra det; men änou har man icke komwit till den ståndpurkt ar social utveckling, 3å enhvar ken öppet uttala sin mening eller sina politiska sympatier utsn att behöfva befara, att personer, af hvilka han beror, skola tillräkna honom detta såsom en förbrytelse och låta honom dyrt betala det. Den gutna omröstningen är dessutom em senska god garanti för upprätthållandet at ugn och ordning vid valen, och om hon cke absolut kan hindra korruption, kommer hon åtminstone att hindra dessa buliersewvma och lörargelsoväckande uppträder, som ou förnyas vid hvarje val i England. Under bt ås stora händelserna i vestra Europa taa alimänhetens bela uppmärksamhet i anspåk, fortsätter Ryssland med vanig ihärdigiet sina utvidgoingsplaner i Asien. Enligt uncrrättelser från Centralagien förberedeg för närvarande ett tåg mot Khiva avder (öcvåndnivg attkhanen derstädes upphetsat gänsbefolksingarne till ett uppror mot Rysslanl; men dennä orsak är naturligtvis endast t af de svepskäl, som den ryska reseriogen så ofta brukat för att bemantla sin Sröfringrolitik. Om det nu förestående kriget skrivet den bekante resanden Herman Vambey i Anugsbarger Allgemeine Zeitavg: Jaghar redan förut uttalat den äsigteu; att Rysland ingalunda skall som en utsvulten gan kasta sig öfver sitt rof utan börja långsant och lagat med att anlägga vaktposter oh gräfva brunnar. Under ett helt är aa föveredslserna fortgått, och i stället för att höstyda på mina spådomar, som frän rysk sida ofta blifvit hänade, ehura de gått i fulbordan, vill jag fästa mina läsares uppmäksamhet på de lyckliga suspicier, under hvika Ryssland börjar sitt föl Det har vu såsom alltid användt tiden väl och valt de gynnsammaste tidpunkten Till de gynnsanma kopjunktorerna räknar jag naturligtvi i första rammet oredan i Afghanistan och d veetliga usbekernes och turkomannernes ifasmon bundna stridskrafter. I fjor skulle säkerligen ha kommit de sngripna usberena i Kbiwa till hjely; men pu kunna de st alldeles icke Genom telegrafunderrätser öfver Kalkutta vet man, att i Arghahistan Jakub Khan, son till den regerande ursten Shir Ali Khan, står under vapen mot sin fader och belägrar den vigtiga gränsfästningen Herat. Nu är denne resning icke ak on så oskyldig natur som engelsmännen vilje åta påskina. Dot är icke blott fråga onr besittningen af Herat titan om Afgbanistan som Jakub Khan, engelsmäcnens dödsfiende, fterströfvar. Han räkaer bland sina ancgare hela den massa af missnöjde, som alnöja all slags förbindelsa med engelsmännen och derföre på det ifrigaste understödja den raftfolla och bjeltemodige tronpretendenten: Jakub Khan står dessutom på den bästa fot ned schahea af Persien. Med eller mot sin vilja måste båda hindra hvarje diversion från sydvest till Khiwas försvar, hvikset är en icke ringa fördel för de ryska vapnen, då i motsatt fell en styrka af 40,000 man rytteri från Salor-, Sarikoch teketurkomanstammarno skulle komma till bjelp. Hvad den andra sidan af de synosamma omständigheterna beträffar, är det en känd sak, att Ryssland nu från tre sidor kan angeipa det isolsrade Khiwa, aemligen först från öster, från khapatet Bokbara antiogen på den mycket praktikabla vägen från Karaböl längs Oxus, alltså med Bokharas tillåtelse, eller på den miitärväg, som utan att beröra Bokhara leder från Dachizeh till Kbiwa (en ökenväg, som ingen annan europ6 än den olycklige Ögonolly tillryggalagt, men som dock ofta begaguats af stora härar), för det andra från Aralsjöc, en väg, på hvilken ds äldre exneditionerna ander Perowski och Bekewitsch rörde sig och som är bekant såsom den gsmla karavanvägen mellan Khorssan och Ryssland; för det tredje på den senaste tid, först under loppet af förlidet år anlagda vägen från Krasnowodsbugten, längs hvilken man emellertid anlagt brunner och små fästningar för att genom de förra skydda sig mot törst och genom de senare mot anfall af tschenderach iemnlluskomanstammarna. De ryska tid

29 juni 1871, sida 2

Thumbnail