I de utländska tidningarne har på senare tiden ofta påståtts, att ett spändt förhållande eger rom emellan franska och italienska regeringarne, och att den senare hyset så ringa förtröende till det system, som enligt all sannoolikhet kommer att följas, efter uppbörandet af det nuövarende intörregnum, i Frankrike, att bon i hemlighet vidtager militära åtgärder för att skydda sig mot en eventnel fransk invasion i Piemont. Om det också legat en god dei öfverdrift i dessa rykten, som. med en viss belåterhet kolportersats af tyska tiddingår Och stälts i samband med lyckönskningar öfver det goda förhållande, som eger roin emelian de båda bundsförvandterna Italien och Tyskland, få ör det dock upphöjdt öfver hvarje tvifvel, att Thiers regering icke intager en så vänskaplig hållning gectemot Ita!ien, som Napoleon. Frankrike har icke gillat besättningen af Rom, det har undvikit att uttala sig om de många i sammanhang dermed stående frågorna, och det har tillsvidare ackrediterat ett sändebud hos påfven. Nu, sedan den italienske utrikesministern underrättat de olika makternas sändebud, att hans ministbr från den 1 Juli kommer att förläggas till Rom, motser man ned spänd ä het hvilken ställning den franska