Aftonbladet – 28 juni 1871, sida 2

tog Barton kappsäcken och skjortan till närmaste pantlåvare. Snart var han åter tillbaka, kastade el par riksdaler på bordet och ställde ger bredvid två buteljer konjak, som an köpt för de öfriga få riksdaler han syckats erbålia. Nu skola vi göra oss en munter atton! sade han. FEMTE KAPITLET. Det var i kompaniskap med denne sällsamme broder i Apollo, som Felix sjönk i en allt djupare röd och brist, så att de båda kamraterna under en tid egde blott en rock, till följd hvaraf den ena alltid mnödgades stanna bemma, medan den andre gick ut. Felix förtjenade en liten samma då och då genom notskrifning, och Barton utvecklade stor skicklighet uti att håna en half krona här, en hälf krona der, hvilka dock vanligtvis hade åtgått till konjak, innsan de hunnoden gemensamma kassan. Slutligen hade han hunnit gränsen äfven af denna hjelpkälla, ty ej ens den intimaste vänskap står ut med att i längden låna ut halfkronor, och Barton var icke den som förvärtvat särdeles tillgifna vänner. Korjaken tog slut och sedan Barton sotvit den största delen af tre eländiga dygn utan föda, vaknade han ändtligen upp och sade: Nej, kamrat, detta duger iote längre! Jag har stannat hos dig, emedan du behagade mig, och derför att du erbjöd. dig att dela ditt sista brödstycke med mig. Jag tänkte att j2g skulle kunös bjelpa dig på fötter igen, men här har jag ju som förnt gått på och rentaf fördesfvat mig at det fördömda bränvinet. Du är en bra pojke och jäg är ett kreatur, det är ett faktwn. Jeg har legat och tänkt på hvad som är att göra. Låt mig få låna rocken