I Detta vore dock konseqvensen af den rena a I folkboväpningen, derest man vill ha en sådan, som dugde till värn i nödens stund och ej vore förut bestämd snart sagåt till ett värnlöst offer på slagfältet. Vill man åter icke antaga detta system, vill msn upprätt. I hålla stamprincipen — hvarom tal. ej tilläte 2 sig att uttala något omdöme från militärisk 2 synpunkt — då frågss, hur utskottsförslaget kr tillgodosett de behof, som häraf uppstå. Och härpå blir svaret, att utskottet lemnat denna I käropunkt derhön. Hr Nils Olsson formnlerade närmare sitt 2 jyttrande och kom till det slut, att då ute Iskottets förslag enligt hans mening skulle S I blifva för dyrt för landet, borde alla klesIser deltaga i roteringsbördan. 3) Ordf. hr Uhr yttrace att de 106 ledamöI Iterna i andra kammaren hade tänkt sig att llej mer än 15 år :kulle behöfvas — således -Iden tid son vore föreslagen för indelningsverkets aflösning — för att upprätta en stam -Jaf värde, en stam af hvilken befäl för de värnepligtige skulle kunna bildas. :) Hr Hedin besvarade ordförandens erinran Idermeå, at han visserligen i liket med ordt. tl vore öfvertygad, att utskottet och de 106 i :landra kammaren tänkt si: och afsett, att lunde: öfvergångstiden en stam skulle bildas I till ersättning för den, man ville upplösa. I Men talsren saknade i förslaget en fast grundval, en verklig borgen för ett sådant resultat. I Man får icke hängilva sig åt ovissa förI hoppningar och på sådana bygga en stor förändring. Med blott sådana i hand kastar Jen klok man ej bort, hvad han-har. Talaren lutvecklae ytterligare, hvad han förut anfört, att om indelologsverkets afskaffande sä kerligen e skulle bli någon svår strid, ej heller öfriga samhällsklasser syonerligen strängt hålla på att af den roterade jordens egare utpressa en aflösniog, om de senare ville gå in på en försvarsordning på den folkbeväppiogsgrund, som verkligen gjorde skäl for ramnet; men det kunde enhvar inse ej vore händelsen med -ättio till bundra dagars beväringsöfvingar. Då diskussionen om punkten a) härmed var afslutad, affattade mötet på framställning af ordföranden det svar ä denva fråga, att mötet gillar den åsigt de 106 ledamöterna af Andra kammaren uttalat i försvarsfrågan vid sistförflatna riksdag. Angående punkten b) beslöts på hemstäljan af hr Lars Ersson att densamma skulle förbigås utan diskussion. Andra frågan i mötets program föredrogs härefter. Den var af följande lydelse: Som ännu icke hvarken regering eller riksdag, oaktadt flera af frisinnade riksdagsmän derom ingifna motioner, kunnat förmås att boritaga det 3. k. strecket, hvarigenom så mången insigtsfull och fosterländskt sinnad medborgare uteslutes från all politisk rösträtt, så frågas: hvad anser mötet böra göras för att slutiigen ernå detta mål? Hr Uhr hade uppgjort ett utdrag från 35 socknar och stadskommuner, enligt hvilket förhållandet gestaltade sig såtunda, att i dessa hade sammanräknadt 10,574 personer rösträtt på kommunglstämma, men af dem sakn.de ej mindre än 4786 valrätt vid riksdagsmannaval. Ordföranden uppläste i sammanhang med den ru föredragna frågan Nyli berala centralafdelningenso i Stockholms cir kulör till svenska folket angående den politiska rösträttens utsträckning, och efter en kortare diskussion, i hvilken utom ordtörarden hrr Heliberg och Lundeström deltogo, fattade mötet följande resolution: Mötets önskan är att något blir för saken gjordr, sarat att en petition i ämnet till K. M:t bör för undertecknande uppsättas. Petitioners redigerande och bestyret med dess kringeä dande uppdrogos ät hrr Hellberg, grefve Kalling och Lars Ersson. Tredje punkten lydde: Då med det nya statsskicket all ståndsskilned kan arses vara upphäfd, borde icke i och med detsamma det logrum, som säger: vatt i häradsrätt tolf bönder skola sitta och dömar upphäfvas ? Hr Lars Ersson ansåg detta lagstadgande, som qvarstår i rättegångsbalken 1 kap. 1 , högst olämpligt och erbjöd sig att vid nästa riksdag väcka motion omparagrafens omredigerande. Hr Bergvall sade sig hs sett både grefvar och baroner hafva sutit såsom nämndemän, men menade att i denna trakt hade det visat sig att) adelsmän tagit fasta på lagers tydliga föreskrift. Instämde i öfrigt med den föregående talaren. Resolationen fattades med ett enhälligt ja, hvarjemte mötet uttryckte den önskan att hr Lars Ersson vid riksdagen skulle väcka motion om den ifrågavarande paragrafens förändrade lydelse. Sedan fjerde punkten: Vore bildandet of ens. k, folkhögskola för häraderna önskvärdt och, i så fall, huru kunna åstadkomma en sådan? blifvit föredragen, begärdes ordet af herr Hedin, som höll ett utförligt och motiveradt anförande, ofta afbrutet at lifliga bifallsrop, Vi beklaga att vi nödgas till ett annat tilfälle uppskjuta meddelandet af detta anförande, som hade till följd att en kormite ntsågs för att omedelbart taga den vigtiga fråan om hand och vidtagas förberedande åtgärer. Då hr Hedin slutat sitt med spänd uppmärksemhet afhörda anförande, uppsteg oråföranden och yttrade, att han kände i loften att han utiryckte hvad mötets alla deltsgare lifligt önskade, då han å mötets vägnar frambar til riksdagsmannen Hedin mötets varmaste tacksamhet för det intresse han visat genom att närvara vid mötet och för det upplysande föredrag han hållit i denza för hela orten så vigtiga fråga. Frågan besvarades at mötet med ett obetingadt ja och en kömite utsågs på stället, bestående af följande personer: hry dr P. Levin, J. Hellberg, Anders Ereson i Sköllinga by, Nils Olsson i Ättersta, grefve Kalling och Ad Hadin