Aftonbladet – 26 juni 1871, sida 3

siudier i musik, lade jag att skrifva en massa högst oklassisk vers, jag nyttjade långt här och anteg en Byronisk stil i klädsel och sätt. Jag bör tillägga att min ärelystnad var att anses som en farlig personlighet och att erfara une grand passion Genom monsieur Prospers rekommendation, hade jag fått plats vid en af teatrarnas orkester och erhållit ett per egua elever. Jag har skäl att tro att min lärare var nöjd med mig och efter hand såg jag det icke längre såsom en owöjlighet att företaga en resa till Rom och signör Moretti, hvilket alltid utgjort målet för mina önskningar. Hvar menniska kan blicka tillbaka på någon tidpunkt af sin lefnad, som den sorgfriaste; den pericd jag nyss pämnt, var min. Jag arbetade strängt, jag älskade min konst, jag var full af hopp och förtröstan, mina personliga behof voro få och lätt uppfyilda, jag egde många bekantskaper, nägra vänner och godt om nöjen. Var vin börs lätt, så var mitt sinne ännu lättare. Men en morgon — huru väl jag mins den! — då jag var med vid en repstition på teatern, kora Prosper fram till mig och sade: Jag är rädd att jag har för många jern i elden. Jag binner verkligen inte meo allt och nödgas afsäga mig några elever, sävida du ej vill -bjelpa mig. Jag kan ganska lätt öfverlåta dem åt dig, till exempel de som finnas vid madame Merciers pensionsanstalt. Da spelar inte piano med anspråk på något konstnäreksp, men tillräckligt för att undervisa en vecka, eller två. Jag borde gå diti morgon förmiddag, men. det är mig verkligen inte möjligt, åtminstone på fjorton dagar. Vill du ötvertaga dessa timmer? De löna sig c rätt bra Naturligtvis samtyckte jeg villigt; ej heller kan jag pämicna mig dit nägot förebud af