Aftonbladet – 26 juni 1871, sida 3

spände hästarne från vagnen och drogo herns hem i triumf, utgjordes af teaterns komparser; att applåderna som fyllde salongen, bestorios af hyrda händer; att den mängd buketter som kastades ned på scenen voro sångerskans tillhörighet flera timmar innan de föllo för hennes fötter; att recensenterna, som skildrade alit i så glödande ordslag, visste allt detta likaväl! och kanske bättre än jag och icke leddes af nägot högre motiv, än tillgifvephet för sina vänner och hat emot sina och sina vänners fiender. Jag vill Ikväl naturligtvis ej påstå att i alla länder musikrecensioner hunnit en sådan grad af orättviea; jeg anför endast hvad jag vet är sanning och hvad som ingaf mig leda för min profession, huru högt jag än älskade konsten. Mon jag går tiden i förväg. Naturligtvis var det icke straxt som mina ögon öppnades; jag var alltför obekant med menniskor och förhållanden, för att genast mista den entusiasm eom låg i min natur och länge nog arbetade jag ihärdigt, i öfvertygelse att icke dlott mina egna gåfvor voro siora, utan atti konstämnen den som sträfvade efter mästerskap,äfven skulle vinna framgång. Nu deremot, vore jag frestad att säga åt hvarje sångare, komposi:ör eller musikas, hvilken frågade mig om heimligheten af framgång: Den är ganska enkel och ligger uti att icke göra si förtjent af densamma. Ingen kantjena två berrar och konstens rike är icke ai denna verlden., Haruvida sama yttrande äfven skuile gälla för skalder och målare, vet jag icke; att det passar för mucici, det vet jag genom, egen ling erfarenhet. Jag behöver knappt säga att jag denna tid var temligen fattig, Jag växe upp och ef ett af dessa kända ertistämnen som ha sitt tillhåll i qvaritor lölm, i Paris. Till rmita