Aftonbladet – 23 juni 1871, sida 3

Tidningsöfversigt. Jönköpings-Posten gör, med anlednin sf deo starka emigrationen från vårt lan nnevarande är, följande i flere afseenden riktiga betraktelser: Man har förundrat sig öfver att emigrationen till Förenta Staterna äfven i år, gom efterträdt ett under för öfrigt så gynsamma ekonomiska förhållanden med så rik skörd utrustadt föregående, kunnat antaga en sådan utsträckning, att den kanske icke kommer att eftergifva de hittills största mått deraf, och man har i sitt sökande efter de äfven verkligen mångfaldigt medverkande orsskerna dertill velat ge en tilltagande missbelåtenhet hos folket med Mällmingar och förhållanden här hemma, de ständigt ökade skatterna, politiskt och religiöst tvång, lagskipningens godtycklighet m. m , eåzom vanligt i sin klandersjuka blandande ihop både sannt och falskt. Vi vilja nu icke ingå i några jemförelser mellan vårt land och Nordamerika i afseende på förutsatta anledningar tillsden fortfarande stora emigrationen — den kommer dock att fortlefva om ock dessa bortföllo, ty emitionen bland den jordegande befolkningen, som ufvudsakligen har sitt ureprung i lättheten att i Förenta Staterna få för ringa pris köpa bördig jord och här för högt pris sälja sin utsugna, kommer naturligtvis att ega rum så länge skilnaden i jordens pris ännu så mycket talar till förmån för nämnda land, och emigrationen bland arbetsklassen, härledande kd från den fordom i Nordamerika varande rika tillgången på arbetsförtjenst och höga aflöningar, bvilken orsak nu till största delen icke finnes eller åtminstone förverkligas för högst få emigranter, skall beklagligen tilltaga med mängden af de i ljusaste, ofta falsk dager talande bref, som de utflyttade arbetarne sända till sina hemmavarande fränder ooh vänner, dertill allt of:are innehållande respengar och lösta biljetter. Man skrifver nemligen bit när man för en tid haft god förtjenst och prisar lyckan, men när den sviker och nöden tårar ögat, hvilar handen. Att varna de arbetare eller små kapitalister från emigration, som kunna medföra så pass med kontaner, att de efter framkomsten till bestämd ort sunna köpa sig litet jord och odla upp en egen arm åt sig, kan icke falla oss in, blott att de akttaga den yttersta försigtighet, ty skälmar och vedragare eller runnare och agenter svärma der omkring för att locka af dem deras penningar och vringa dem i ett slags slafveri för läng framtid; nen de som nätt och jemt ha egna medel för öfferresan eller än värre, resa för lånta, kunna icke 10g varnas, att icke så lättsinnigt kasta sig i den örskräckliga nöd som väntar största delen af dem, y icke en bland femtio undgår densamma. Derör finnes nu mer än tillräckliga bevis. Den stora nkomst, som i ett antal af dollars lockar så föredande, när emigranterne för kortare tid få nåson mera inbringande arbetsförtjenst, hopkrymper ill det ungefärliga belopp en arbetare här kan inna, då en dollars derborta i anseende till höga mkostnader, enligt tillförlitliga bref, i värde motvarar ungefär en rdr här. I lika grad vådlig är den fortgående emigratioen af tjenstfolk till Tyskland, dit samvetslösa genter locka dem under löften om goda latser, wvilka löften sällan bli uppfylda, utan råka de rma menniskorna ut för ett elände der såväl som Amerika, hvilket öfvergår all föreställning och ockar mången in på brottets och lastens bana.