Aftonbladet – 23 juni 1871, sida 3

— Rättskrifningsfrågan i Danmark. En korrespondent från Kjöbenhavn tili Sydsv. Dagbl. skrifver bland annat: En sak, som här bragtes å bane, var rättskrifningsfrågan. De resolutioner häratirnan, som för två år sedan fattades i Stockholm, hafva ingalunda varit ntan verkan, shorn ingen tidning — det egentligen afgörande steget — har wi och hållet sluta sig till dem. är, att den s ? märkligt Örsta utsigten till att införa de nys a i lifvet ligger uti skollärarnes redsn mycket manstarka tillsiutninv. Det Rask-Peiersenska skrifsättet, soc: i Stockholm i allt väsentligt godkändes, har redan länge varit begagnadt och begagnas alltjemt af flera skollärare vid undervisningen och särskildt omfattas det af da alrs flesta Grondtvigska lärare. Det är ock naturligt, Deo hafva med menniskor att göra som icke äro så bokvanda och derföre ej heller så ömtåliga i afseende vå ordens utseende i skrift och tryck, som vi andra nbildades menniskor, Och för sjelfva barnen är detta nyare skrifsätt ojemförligt lättare att lära än det gamla med dess många godtyckliga reglor, som mer eller mindre äro qvarlefvor från förra tiders mnft (liksom det svenska shafra,, hvilket kså haft: det fanns en tid, då man f shaffnes på danska). Det ser verkliut som om landtbefolkningen med skolrna i spetsen skulle gå förut i denna inovigtiga kulturfråga — och häruti igga ett tideus tecken i afseende på frågan huruvida tandet eller städerna i våra dagar äro i besittning af den egentliga förmågan af framåtskridande. Mcn fö: ve melian de nordiska folkenihar det e tinga betydelse, huruvida den at i Danmark lär att skrifva och i målet i en form, som i så öfverensstämmer med dat sven: iisättet, hvarigenom det blir så mycket iäittare för ängden att läsa sveaska. Oz sedan våra l, rtattare derigenom finge mod att bryta medl det gamla, så skulle danska böcker i och med i detsamma lättare kunna tillegnas af den svenska allmänheten.