g, min gossen H 9 medfjäsad för att Vara blyg; jag steg således upp och spelade villigt hvad man hade bedt mig. ILoup var likväl! icke heller blyg och förstörde etydligt den: goda verkan af mitt spel. Spelar du sldrig något, utan att accompagnerss af Maöstro Lugubrioso här?s frågade den undersätsiga herrn. Plait-il, Msieur?o Jag frågar om din hund alltid tjuter på detta vis? Nej, Msieur; bara när det är något gom ban tycker om. , Nå, så spela för 058 något som han inte! tycker omw Jag lydde. Rätt bra, min gosse, mon du har ändå e det rätta sättet, fortfor han och tog af mig violinen, stämde den och spelade. Jag hade aldrig hört musik förut! Ack spola mera, jag ber er! utbrast jag alldeles hänryckt. Han log och började något annat. Jag tyckte att kullar och dälder småningom smälte bort i den oändliga rymden. Hvem kunde denne man vara? Sintligeo upphörde han. Jag stod som förtrollad, och bade det än gällt mitt lit, skulle jag ej kunnat tala ett ord. Hvem har lärt, dig spele, min gosse? frågade den underbare mannen. Hvem har lärt er, Msicur?a Ha, ba, ha! Du är mig en rolig kamrat. Jo, om du önskar veta, så var min mästare en viss, enpfaldig person, som man kallar Moretti.n — pHvar bor hon?s sHvar han bur? Jo, på gtt stilla som heter