Aftonbladet – 22 juni 1871, sida 3

INU värmare 8, sfslutades mötet i Blasi jPolmskyrkan med bibelbetraktelse cch bön. Km Invigningen af föreningsbanan mellan Sverige och Norge. Festmiddagen i Carlstad. Efter porska blod äro vi ru i tillfälle att redogöra för ett par af de tal, som höllos af e norska deltagarne i. jornvägshögtidiigherna i Curlstsd, ) Då statsrådet Helliesen föreslog skålen för i I I I I Sverige, yttreda hen blard annat: Norrmänvnen äro stolta öfver att kunna kalla svenskarne sitt broderfolk, och bvarje broderlighetens ord, hvarje broderlighetens handling skall finna full geok!ang i rorrmännens hbjertan. Och den händelse, för hvilken i dag firas fest, är i : rg en sådan broderligbetens handling. Det handslag, som Sverige i dag räcker oss öfver gränsen genom sin nordvestra starsbana, det är icke blott ett storverk, utan äfven ett i ranning gtorsinnadt verk, på hvilket det så mycket mer. tillkommer oss norrmän att sätta värde, som def har skänkts utan småsktiga vinstberäkningar, utan smösktigt afseende på loksla enskilda intressen! inom Sverige sielf, hvilka för ett mer trängsinnadt ätt att se saken kunde tyckas hotas genom en ny. och fullkomlig kommunikationsan! ming mellan i Nordsjön och Östersjön. Till de öfriga band,som koyta den skandinaviska balföns båda nationer vid bvarendra, har ou efter gemensamma ansträngningår detta den moderna civilisationens jeroband blifvit lagdt, hvars mäktiga förmåga att befrä ja folkens utveckling och föra nationerna närmare: hvarandra väl icke heller i detta fall skall förneka sig. Mina herrar! Stående på detta i dag fullbordade jernbsnd, som med Guds bistånd skall bli ett; vytt. bjerteband mellan brödrarikena, böjer jog ett Jefve för detta iernets och poesiens land, för detta jernfasta och bjertevarroa folk, midt ibland hvilvi befinna oss, — för det land, hvars balfva! i består af jernmealm, — för det folk, som i; krigets larm med jern och stål outplånligt har i ristat sitt fåderneslands namn i historiens tideböc! ker, som under fredens värf med samma snillet: och armens krafi bar tilltvongit sig en framståen: de pista i industriens verld. Jag höjer ett lefva. för detta sköna och berrliga land, hvsrs leende; natur med de klsra sjösrne och de donkla sko-; fare ingen har sett, utan att längta dit igen, — för detta diktens och sångens utvalda folk, i hvars: bröst fostrats toner, förunderligt veka och milda, starka och brusande, hvilkss klang har gått ut öfver verlden, till hvilka alla jordens folk med un: dran och hänryckving ha lyssnat, — för detta rid svenska folk, för bvars varma bjertelag iogeuting är främmande af hvad som i mencisko: lifvet är ädelt, högt och stort. Lefve Sverige och; det svenska folket ! i Statsrådet Vogt yttrade, då han föreslog skålen för Sveriges riksdag och regering, ungefär följande ords Jag tackar för den skål, som nyss föreslogs, och för de välvilliga ord, hvarmed den inleddes. Jag har den äran att svara med en skål för Sv rtiges regering och nationalrepresentation. Att Sveriges styrelse må lyckligt löst sin nppgift, kan icke ligga någon, näst svenskarne sjefve, mer ombjertat än norrmännen. Uppgiften för hvarje rikesty. relse är svår och löses mer eller mindre ofullkom Jigt. Men Sverige bar ovanliga historiska vilkor. Friheten är i Sverige, såsom det heter, urgaromal. I Sverige voro de parlamentariska formeraa förr utvecklade än i något annat land, England undan-. taget. De större förändringarne i statsförfattningen — vi kunna till en del kalla dem revolutioner ha i Sverige verkstöllts utan blodsutgjute:se. och utan påtryckning utifrån, Och det svenska: folket bar alltid sett upp till till sina konungar, ! af hvilka många ha varit högst utmärkte och kraft fulle män, som passade för sitt folk. I Sverige: har tanken på fiihet n varit förbunden med tonken på konungen. Der detta är händelsen, och då ett land har en så iyasnde historia som Sveri; kan det naturligtvis också uppvisa stora rådgif-, vara och gtatsmän Och vi vilja på denna dag så. mycket mindre underlåta a:t nämna en af desse,! den namnkunnigaste af dem alla, Axel Oxenstjerna, som den omständigheter, att det var den 16 Jumi ban kom till vetlden, just i dag fäster tanken på bkosom. Den gtore rikskansleren såg första gången ljuset på denna dag. Sverige är i århundra-! den öfvadt och pröfvadt i bruket af friheten. Det r ett af de bästa värn för dess goda brak. ästa skyddet mot att bänfalla till någon: ytterlighet. Jag sade, att styrelsen för ett rike; alltid har svåra uppgifter. Till ersättning har den, hvarje gång ett större mål blifvit uppnådt, en tillfredsställelse, som står i förhållande dertill. Utor det tal, hvarmed Formanden i den norska jernbanedirektionen, professor Aschehoug besvarade en af öiverste Beyer föreslagen skål för nämnde direktion återgitva vi följande: Sverige bar med stora omkostnader anlagt en jernbana af utomordentlig vigt för Norge och de norska banor, vi ha den äran att förvalta. Sverige har företagit denva anläggning, innan det har byggt två af sina andra, för dess inre förbindelser gagpeligk stambanor, stambanorna från Stockholm till Östergötland och till Norcland. Det var stats. mannamässigt, det var unionsvänligt, det var storsinvadt bandladt af den svenska regeringen och den svenska riksdagen. Detta bar redan förut blifvit sagdt af mina laudamin, men det-måste sågas ännu en gång från norsk sida? ty detär den rena osminhade sanningen, och det fianes ingen i Norges, som icke erkänner det... Deuna bana år nu fördig och förbindelsen melian båda rikenas hofvadståder fuilbordad. Den sista skenean är lagd, och snart rusar ångvagnen från Stocktolm till Kristiania och en ny epok i unionevs historia fram med honom. Han skall föra varor och befrämja handelsförbindelsen och det materiella välståndet, och det är ett stort resultat. Han skall föra menniskor och befrämja det person!iga umgänget mellan bäda folken, och det är ännu vigtigare. Men han skall föra hvad gom är mer än håde gods och menniskor, han skall föra med sig frön till nya kän i ior, till nya föreställnivgar, till nya idder. Och var rorna förstöras, och menniskoras gå hädan, men känslorna skola fortplantas från slägte till slägte och vinna i styrka, och iderna äro den eviga herrlighetens afspexling bär på jorden.! I hvilka former de skola bli realiserade, det vet ingen menniska, derom kunna vi blott ha en dunkel aning. Men det veta vi, att de skola bli till välsignelse ör båda folken, så sannt och så länge de arbeta tillsammans i den Herres nan, som Sveriges erkehiskop i dag bar åkallat. Så stora förboppningar knyta vi vid denna bana Tili Handelsföreningen i Göteborg ingick i söndsgs från Kristiaris följande teloiram: Det förste direkte Tog bruser netop ind. Kristiania Handelsstavd sender broderlig Hilsn og hjertlige Önsker til det fuldbragte rk. Th:s Joh. Heftye, J. A. Fleischer, Peter Petersen, A. L. Sanne, Corl Mathiesen, M. Andersen. Rich. Andvard;o hvilket genast besvarades af Handelsföreningen med ett så lydande, af föreningens ordförande och flere dess fullmäktige undertecknadt, telegram: Göteborgs Handelsförenings fuallmäktige Itacka för broderliga belsningen och boppas att det fullbordade jernvägsbandet måtte biifva en kraftig häfstång till befordran af behaglig samfärdsel, ökad industri och ailmän välfärd.e .