Aftonbladet – 22 juni 1871, sida 3

let emellan de två olika sätt, gom för detia understöd blifvit ifrågasatta, torde utekottet böra något närmare än drätseloämnden ingå på frågan, hvilken mån den beelutna Salabacan kan komma att menligt inverka på inkomsterna af den enskilda jernvägsanläggningen. Redan vid första ögonkastet på kartan inses, stt norra stambanans och Mälarebanans trafikomträden äro alldeles skilda från bvarandra på minst hälften ef den secare banans längd, eller dela på stycket från Stockholm til! Ekolsund, der stambanan går öster och norr om den mot Upsala inskjutande viken af Mölaren, under det att den andra bavan utifrån Stkket går vester och söder om samma vik, dels på stycket från trakten af Sevela till Köpiog, der Målarebanan går mot söder nedåt de mellersta, vestra och södra delarne af riket, under det att sjambanan vid motsvarande punkten Sala bryter sig i motsa iktoaing mot rikets norra delar. Hvad vidare hb än 4!, mil långa stycket från tr till Eogeisberg vid Norbergs jernväg, så, om den tillämnade förändrade sträckningen för cenna bandel väljes, inträder banan genast bygd, som genom en bred, alldeles afni nans rörelse icke kan hafva något inflytande på den andras Återstår härefter det fyra mil långa stycket mel!an Ekolsund och trekten af Sevalla. Här genowstryker Msälarebanan den jemns, bördiga, 2 xcil breda lägre belägna slätten mellan rsundsån och Mölaren, under det att stambanan pt ett afständ från den förra banan af omkring 2!, vil går till större delen genom en högre be lägen, jemförelsevis oländig skogsbygd. Det ligger I sakens natur, att röreisen från nämnda slätt måste ej blott företrädesvis utan uteslutande gå på den sydligare bavar, enär den mäste föredraga att på jemna ar uppsöka en närmare beli jernbara, som dessutom sjelf leder på kort vägen till målet, framför att på jemfö! evis minöre beqväma vågar uppsöka en mera ads hvilken för: om en omväg uppnår banans ändpunkt, hu taden. Men, invänder man, den södra banaus trafikomide har dock på ströckan mellan Ekolsund och alla så tillvida blifvit inskränkt genom stambanans iillkomst, att detta område i aunat; fall kurnar utströckas än längre mot norr. Detta kan isserligen icke förnekas: men då man tager i boande, dels att storleken af den rörelse, som kan lemnas åt en jernbana, går i oupphörligt och ganska bastigt aftsgande, ju mer man aflävsnar sig från banan, dels att den bygd, södra bans ytterligare kuonat indraga inom sitt område, är glest befo:kad och till stor del består af oländig mark, så att den bar föga rörelse att erbjuda, dela att bela beloppet a den trefikiukomst, som kan erhållas på de mindre mellanstationerna,: i allmänhet är mycket ringa i jemföreise med den inkomegt, som hemtas från de större ä d hvilken omständi; tilträckligt åa ggöra ex. deraf, att kiukomsten vid samtliga sju mellanstati på Stockholm Upsalabanan till: bopp icke uppgår ti ser än omkring del af banans hela trafikinkorast, så visar si; den minskning i intägter, com etambanan skulie kunna tillskynda en sydligare bana genora inträng :! i dennas omedelbara trefikområde, är så obetyd-: lig, att den i förhållande till banans trefikinkonst :! i öfrigt knappast är nävrnvärd. Vidare är att taga i betrsktande, huruvida stambanan kav hafva något menligt inflytande på den : ifrågavarsnde getom de bibanor, som kunna tän-: kas komma att sätta dem i direkt beröriog med ! hvarandra. Dessa äro tvenne, nemligen en från :! Sala söderut till trakten af Sevaila, och den an-: dra från Krylbo till Norbergs grufvor samt vidare ! medelst Norbergs jernvög till Engeleberg. Hvad! den förra beträffar, så komme vägen på densam-! mna från Westeräs öfvar Sala och Upsala till Stock; L holm ati blifva 15 mil, under det att på den sydligare banan med den något förändrade sträckning, man j: ämnat gifva denna, afständet från Werterås till Stockholm skulle blifva allenast 10 mil. Med denoa betydliga skilnad i våglängd af ej mindre än fem rmil blir det omöj!igt för den norra delen att täfla med den sydligare; och läpgt ifrån att! bolaget kan bafva något att frukta af en sådan! täflan, synes det tvärsom utskottet, som skulle det ligga i bolagets eget intresse att på allt sätt främ ! ja silkomsten af nämnda bibana, på hvilken den! röre!se, som vester om Mälaren söker sin väg! mellan rikets sycligare och nordligare orter, skulle ! inledas på den bolaget tilshöriga bandelen mellan trakten af Sevslla och Köping. Hvad åter angärl! punkten Engeilsberg, der andra bibaran eller! den från Krylbo skulle träffa ifrågavarande bana, : gå är afstindet på statsbanan från Stockholm tilll! Krylbo 15,34 mil, på bibanan från Kryibo tilll: 4 L 4 ; l J Norberg 1,66 och på Norbergs jernväg till Engelsberg 1,60 eller tillbopa från Stockholm till Engelsberg 18,60 mil, under det att vägen rmelian sistokmnda två ställen blir på den sydligare Mälarebanan högst 14 mil. Ärven här visar sig således en ganska stor skitned i väglängd till den genare barans fördel, uppaående till mer än 4, reil, ett förhållande som gör Mälarebanun afgjordi öfverlägsen öfver den kombinergade längre bansträckningen, bestående ef statsbanan samt två privata banor om tillhopa 3,26 mils långd. I sammanhang bärmed vill utskottet fösta uppmäzrksamhet på en missåpprattving, som ofta gör sig gållsnde, i det att vid fråga vm bergslageba nan och de bergslager, kom genom denna skulle förenas med hufvudstaden, man tänker sig ezdast Norbergs bergslag och icke ens denna i sin helhet utan endi orbergs grufvefält. Den ifråvavarande jernvägen skulle blifva en bergslagsbana i detta ords fulla betydelse, enär han skuile förena hufvudstaden på genaste vägen med näst samtliga bergslugerna i riket genom begge sina grenar, den till Engelsberg och den till Köping. På vägen töl Engelsberg skulle, såsom redan är antydt, banan genomet ett lifigt och vidsträckt brulksdistrikt. Vid Eogelsberg nedkommer Norbergö jeruvåg från grufvorna med samma naran, men det egentliga bruksdistriktet i denna trakt ligger vester om Engelsberg orskring segelleden från Smedjebacken. Tillförseln från detta distrikt till Engeisberg kan för närvarande ske endast på nämnda segelied, men med den utveckling, jernvågsanläggningarne redan fött i vårt land, är det utom allt tvifvel, att bacan till Enagelsberg knap-: past skall hinna fullbordas, förren dess vigliga, endast 4 mil långa fortsättning till Smetjebacken ven skall komma till stånd samt den 1, mil långa banan fråa Smedjebacken till Ludvika förvandlas till bredspårig. Så snart detta skett, har hufvadstaden en diekt jornvägsförbindelse pålj kortaste väg äfven med den måbända framtids-; rikaste af landets beraslager, Westerbergslagen, , hb samt de från andra häll till denna ledande jernbanor, gom redan äro under anlöpgring eller förberedas, Genom grenen till Köping åter kommer huf-vudstaden i genacte förbindelse: medelst Köping, —Uttersbergsbanan med Skinnskattebergs bergs, lag och öjriga bruksdistrikten ofvanför Köping,l!, medelst Örebro Köpiugbanan och Frövi-Ludvika-, banan med Lindes, Ramsbergs och Nya Koppar-, bergs bergslager, och medelst Örebro—Köpingbar-, nan samt Nora—Ervallabavan och dennas utgre-1, ningar med Nora, Gcytbytte, Hellefors och äfven , Filpstads bergslager. Utskottet behöfver blott, erinra derom, att på den ifrågavarande bergslsgs-l, banan afståudet till Stockholm skulle blifva: från . Fiövi och med detsamma från ala trakterna oml kring Frövi—Ludvikabsnan nära 6 mil kortare, ; än om vågen tages på stambanan geuom Söder-) manland, och 11, mil kortare, än afständet från samma ställen till Göteborg, samt från Dylta och med detsamma från Nora borgslog och derbortom liggande stora bruksdistrikter nära 4 mil kortare, än om vägen tsges på stambausn genom Södermarnland, och 9V, mil kortare, än afståndet från samma ställen till Göteborg. DÅ man talar om en möjlig täfling mellan Heågavarande bana och Salabanan och menar, att den förra skulle i större elier mindre mån göras pfverflödig genom den senare, får man icke förbise au antydda omständighet, att den stora rörelse, hufvudstaden utan tvifvel skulle kunpa leda till sig på en bana längs Mälarens strand till Köping, på intet vis skall kunna vinnas på den långa omvägen öfver Sala och Upsala Hvad derefter vidkommer formen för kommunens understöd, finner utskottet efter öfservägan-. de af de skäl, som tala för räntegaranti och för aktieteckning, att garantien bör föredragas på hufvudsakligen följande grunder. Jemför man den risk att få för ändamålet göra en kontant uppoffring, som följer med det ena och det andra åf deasa begge sätt, så lärer det icke kunna bestridas, att den är större vid aktieteckving. Det är visserligen sant, att akticteckniogen icke skulle gå till högre belopp än 1, million rår, under det att garantien skulle lyda Ä 5 millioner, hvadan staden i förra fallet skulle äfventyra ränta på en lägre summa, än i senare fallet. Men, oafsedt den omständighet, att den ränta, staden skalla betala för det iån, som måste upptagas till aktiernas inbetalning säkerligen komme att til följd af kapitalrabatt gå något öfver fem procent, under det att garantien skulle lyda åjemntö proc. så är vid garantien den tid begränsad till 40 år, under hvilken staden äfvenyrar en ärlig förlust, medan en aktieteckning skulle kunna för längre tid mediöra sådan förlust derigenomatt, utdelvingen å aktierva understiger ränten å de för åndamålet upplånade medlen. Den vigtigaste omständighecen vid en sådan jemföre!so af riskerna är NT dr mtadan Aoksnmm a mara Jalka hl