kall och väl beredd som bysrje man bör vara, bvilken anser sig göra sin pligt. Morgparne var alltid Hughs bästa tid. Ea tidig timme var utsatt till mötet och han fenn kapten Seward utanför parken vänta med en vagn. : De åkte raskt bort och friska luften gaf snart Hugh alldeles ctrungen kaliblodighet. De hado ej långt att färdas och vorodetörsta på platsen. Snosrt derpå kom frå? motsatt båll en annan vagn med löjtnant Mountain, en läkare och mr Preacot sjal. s Båda sekundanterna voro mycket vana vid dylika affärer. Alla anordningar skecde i stor hast och de båda duellanterna hace intagit sina platser ock fraktade signal att. sbjuta. Lester sköt atmärkt väl och visste det. Han sigtade icka med afsigt att döda, men till sjolfförsvår ansåg han sig tvunsen att gifva sin fiende en kula i bögra armen, Skottet brann af; men för att undvika döds lig skada, förde han ristolmynningen för mycket åt sidan och sköt borg. Hade ban med afsigt skjatit i luften, skulle troligen hans oppon-nt angett nog vara iakttaget för hedern; men nu var det icke så, Sedan mr Prescot oppmärksamt observerat riktningea af Hughs pistol, sigtade han noggranot och sköt. Å Nästa ögonblick låg Hugh i armarne på läkaren. Kulan hade gått in i hans sida och såvidt men kunde se var den dvala, jbyvari han faliit, dödens förebud. (Forts.)