Aftonbladet – 22 juni 1871, sida 2

beramades på en dertill lämplig äng, halfvägs mellan köpingen och Redehester. Dan tid som förflyter mellan en utmaning och den första duelien förefaller nästan som en dröm och ingalunda någon obehaglig dröm — trots allt hvad förståndigt folk må tro — då blodet flyter raskt i ådrorna och man är öfvertygad om, att bvad man gör är rätt och enligt med hederns lagar. en det lifliga biodet kan lätt bli feberhett och feberanfallen ha sina frosskakning Och ehuru kärleken ingalunda gör en man mindre högad för ått strida, snarare n tsen, gör den honom bestämdt mindre hågad för att låta döda sig. Då Lester, sont på qvällen, före mötet med Prescot, vandrade af och an i närheten af sin trolofvades hus, grämde det honom att han hade lofvat mr Lefort att icke so henne vidare — hvem kunde siga om hen icke skulle dö, utan att få träffa henne? Till svar på sitt sista bref hade han erhållit den allfaminsta biljett at det mest mystiska utseende: och af den hade ban nu lefvat många dagar. Men hans själ behöfde ou starkare näring än nägra skrifoa ord, hvilka blifvit lästa och kyssta så många gånger, att de nästan vqro niplånade. Fem bref hede han skrifvit, i händelse af en olycklig utgång — ett fullt af tacksambet och förklaringar till miss Clare; ewt till Warden, fullt af tacksägelser och uppmaningar att föra den pågå ende striden för egen räkniog — han gjorde k til ILE tagare; ett bref var smrat, follt al vänliga , ott var till han: betjent, wlt af uppdreg, och ett till Angelique, fallt af kärlek. Men detta var ändock en ringa ersättving för allt hvad han skulle velat säga och hans cigarr smakade hopom illa, Ioke one d sof han godt och var Gå morgonen kom