en vän, sir. Jag skall stanna på värdshoset i Denethorp och ger er två dsgar tili besinning. Om efter denna tid. j;g af nägon vän till er, hör att ni fortfar i samma åsigter, eiler om jag ej alls hör af er,, så skull jag avse denua affir endast på et min principa värdigt sätt konua arrangeras. Fäår jag bjuda er några förfriskningar, löjtnan; Mountain? Han steg upp för att ringa. Ödmjuka tjenare, min herre. Jag hoppas att ni skall betänka er tills i morgon.e Till råga på sina öfriga bekymmer, fann sig Hugh Lester således invecklad i en dusllaffär med sin antsgonist. Vitorde måbända på köpet gå miste om valsts, sade han för sig sjelf och skrel nägra radar till en af sina bekanta oificerare i Redehester för att bedja honom möta sig nästa dag. k Det torde vid första påseendet synas orimligt at: en så ringa anledning kurde framkalla ett så allvarsamt resultat; men ehara Lester fallkomligt ogillade Wardens företag, i hvilket han var alldeles oskyluig, kände han sig, med minne af hvad denne verkat för honom, förbunden att troget bistå honom ech dessutom ansåg han sin opponert vara den siste som egde rätt att beklaga sig eller sg att fordra ursäkt af honom och ännu minöre af Warden. Till följd således af Pioscows ganska naturliga förbittring, då hon fann sig genom samms vepen eom han sjelf nyttjat, vara ett föremål för åtlöje, och af Hugts chavali tvära reska beslut att taga på sig hela anör en ha , som ban i grunden de, kunde tv icke gerna få mera 3 en utgång. Och för act söge hela sans ningen var Hughs förvämsta kävslor angåde saken en liten fåfänga öfver att vara inbegripen i sin första affär. Följande dag förde kapten Seward Hughs svar till värdshuset I Denethorp och et möte