Aftonbladet – 22 juni 1871, sida 2

utom känna det som en pligt att meddela mig med miss Clare, Tänk blott: det är hvarken pi eller Angelique som lida värst häraf. men Marie. 4 Lester teg en stund och sade derefter med en ärlig blick: Jag ämnar inte afsäga mig Angelique; men jag ger er mitt hedersord på att ej förrän efter valet besöka ert hem, likväl med vilkor att jag får skritva sill Angalique och förklara orsaken. Jag skola väl kuona göra detta, äfven utan er tillåteiss, som ni torda medgifva, men jag önskar ni skall känna, att ni kan lita på mig.o Det gör jag, och ni skall äfven få ett svar., Efter denna öfvarenskommelse åtskildes de, ehuru ömsesidigt otillfredsstälda och med tuagt hjerta. FJORTONDE KAPITLET. Då monsieur Lstort efter detta samtal återvände hem, kävde han sig mycket ned stämd. Den stackars fransmannsns hela lif hade varit ett stadigvarsnde kroniskt bekymmer och det sista dygnet var mera än hvad had kunde fördraga. Föga van id uppträden af ett mera spänvande ioesse, kände han sig både til kropp och jäl alltför trött, för alt kunna ingå i nigeo förklaringar med Maris eller Avgelique; han drack säl sitt kaffe under tystoad, i 4 hora lävge han sknile nä, sin enda lyx. An serligen nyfken att få bvad som tilldragit sig mellan hennes onkel och Hugb, men den förres tystnad lognade henne. z Genom ett bro? från Hogh, som hennes onkel samna aftod utan några kommentarier lemnade heune, ef Hon ndkerliven upplyst