Aftonbladet – 21 juni 1871, sida 3

Monsieur Lefort blef nuisin ordning äfven rak och stel. Jag får anhålla att pi ville förklara er, min fro. Hvad har ni hört om min familj? Så-8; pi frågar detta? Ja, min fru; det gör j2g. En ssk som hela verlgen vet. Och hvad vet hela veriden? Jag rodnar för er, herr Lefort! Jeg verkligen rodnar öfver eåra grå hår! Jag vet ingen anledning att jag skulle behöfva rodna öfver dem. Så mycket värre — så mycket värre, min herre. Detta måste vara något förtal. Jag måsto fråga er.c Fråga er dotter, sir — fråga miss Lefort som är ett talämne för hela staden. Mon dieu! Marie — den bästa, unga flickan i hela verlden? Blygs, madamel, Ja, blygs sjelf! Så fråga henne, efter ni föreger en sådan okunnighet. Och härmed torde ri vara god anse vår öfverenskommelse braten. Jag betalar naturligtvis för hela terminen och så bar ni visst dessutom litet att fordra. Var god skicka er räkning.n En man af heder föregrfver aldrig något, min fro. Ja, jag skall fråga Marie — men aldrig mera er, hvilken anklagsr henne, utan att vilja säga hvarföre. Edra pengar vill jag ej emottaga, nej, inte ett öre, ens då ni ber min dotter om ursäkt, hvilket ni en gång skall göral, Den gamle fransmannen hade ändå några droppar blod qvar i sina förtorkade ådror; ban skyndade ut ur rummet med så raska steg, som om han varit trettio år yngre och lemnade mrs Prioe stel af häpnad och litet Nr om hvad som kunde vara sanning, eller icke vära :