Aftonbladet – 21 juni 1871, sida 3

lin i skolrummen, anmodades han att stigs in i mrs Pieces förmak, emedan hon önskade tala med honom. Mrs Price var en lång och mager dam, af den allrasksrpaste sorten skolfruar i den gamla stilen, och svängde sin spira öfver ein skola, lika väldeliga som trotg miss Ciare öfver sitt herradöme. Hennes åsigter rörande skick och seder voro fruktansvärdt stränga och en kallelee in till henne emottogs med en viss bäfvan både af disciplar och lärare. Nu var hon, om möjligt, ännu stelare än vaniigt. Sitt ned, herr Lefort. Han bockade sig och tog plats. Jag tror ett vi äro bekanta sedan temligen långt tillbaka ?s Jag har haft den lyckan, min frux Jast så, Och ni känner till min skola, vill jsg tro? Det tror jag mig kunna säga. Ni vet äfven hvilket avseende den eger?. Det högsta anseende, Ja, min fru. Ett högt enseende, min herre, är allt. Utan tvifrel, ja. , Oceh likväl snoser pi er berättigad, herr Lefort, att dag efter deg och vecka efter vecka komma ceh undervisa ien skoia, hvars anseende är — är sådant som ni sjelf. medi ger? Min fru? Jag säger: tycker ni er vara berättigad dertill? detta var min fråga?, Jeg förstår er verkligen inte, madame., Jag trodde, herz Letort, att ni var en respektabel man. Hvad er angår enser jag mig också inte vara förd bakom ljuset, men detta är inte allt. Ni bör sjelf inse, att så länge er familj tillåter sig ett sådant uppförande eom nu, kan ni inte a en lämplig föruro för utga damer af HORt an ;