kom kandidat 1 en adress til Paris valmän och lofvar att understödja hr Thiers, — Ännu bar iogenting blifvit beslutet om uppifvandet sf belägringstillståndet i Paris. — Tidningarne omtala att kommunistgeneralen La Czcilia blifvit arresterad i departementet Calvados. Vi fortsätta i dag efter Journal des Debats det tal, som Trochu under sessionerna den 13 och 14 dennes höll i nationalförsamlingen till försvar för sina åtgärder under belögringen af Paris: Mine herrar! Under gårdagens session gjorde jag en del af de anklagelser, gom blifvit riktade mot försvaret af Paris, till föremål för en närmare granskning, och jag öfvergår nu till skärskådandet af de anklagelsepunkter, vid hvilka mina vedersakare isynnerhet fäst vigt och bestående åeruti, att de beskylla oss att icke hafva uppgjort någon plan för belägringen och att vi togo händelserna gom de kommo, utan att ega förmåga att förutse eller beberrska dem. Men, mine herrar, vi bade ena pldn, en mycket enkel, praktisk och djerf plan, och jag kan bär så mycket friare yttra mig om den, som första iden dertill utgick från in tappre yrkesbroder, general Ducrot, åt hvilken den gör all heder. Då en belägrad armå gör ett försök att bryta sig ut, måste det ske i en riktning, som fienden minst kan tänka sig. Men i hela den ofantliga omkretsen af Paris var det endast en enda riktning, som motsvarade detta vilkor — vågen från Paris till Havte öfver Rouen, BSeines åda armar, som på denna sida bilda halfön Genneviliers, förete nemligen så stora svårigheter och hinder för hvarje slags utfall, att fienden här allr: minst borde vänta sig något sådant. Också hade han icke ansett sig beböfva förlägga någon ansenligere truppstyrka i denna trakt. Denna riktning erbjöd dessutom åtskilliga andra fördelar. Hon var flankerad af floden och fiendens ställningar sträckte sig då icke utöfver linien Pontoise— Mantes. Med en enda batolj kunde armån här Bryta sig ut och iilmarscher hinna fram til Rouen, samt derifrån till bafvet, bvilket är den bästa operationsbas, som kan erbjudas. Detta var hemliga skälet till de redutter, som vi vid La Folie och Colombiers läto uppföra på balfön Gennevjlliers, och detta var äfven orsaken till de pontonbryggor, som öfveringeniören Krartz på min befallning Jät slå öfver fioden. 50,000 man skulle med storostentation genoratåga Paris och forcera armåöns reträttlinier vid Bondy, likväl utan att drifva 82ken till det yttersta. Följande dagen, då fiendens uppmärksamhet var riktad på förstvämnda punkt, skulle en annan styrka af 50,000 man gå öfser floden till Gennevilliers, skyddad af batterierna på denna ö, hvarpå hon genom Oise skulle marschera på Rouen och derifrån till hafvet. Denna plan stod i sammanband med planen att proviantera staden. Till bekräftande af sisa uppgifter uppläser talaren här några officiella dokument: 1:o Ett telegram af den 25 November från guvernören i Paris till Gambetta, hvaruti ban uttrycker sitt beklagande öfver att amiral Fourichon, en af de utmärktaste och skickligaste medlemmarne af delegationen i Tours, blifvit afskedad samt deröfver att flera generaler afgått. 2:0 Åtskilliga af talaren utfärdade instruktioner, som ådagelägga, att han aldrig kallat Loirearmen till Paris undsättning; att han ansett de ansträngnisgar man gjort att skapa en dylik armå för öfverflödiga, emedan man inte stampar fram härar, hviltet han också förklarat för Gambetta, på samma gång han för honom betonat, att man icke håller fältet med provisoriska arm6er. General dAurelle mötte fienden i närheten af Orlbars och tillfogade konom ett nederlag; men i Paris voro vi okunniga derom, ty sedan den 26 Oktober saknade vi alla nyheter utifrån. Visökte ä vår sida gifva underrättelser om 088, men de depescher, vi affårdade, nådde icke bestämmelseorten. Jag slutade de instruktioner, som jag haft äran uppläsa för er, på följande sätt: Om ingenting af hvad jag nu g fvit förhållningsorder om är möjligt, så skall jag mellan den 14 och 18 handla på egen band, ehuru faran är mycket stor. Härmed var således tidpunkten angifven, då jag, under förut omnämnda vilkor, ämnade företaga ett utfall från Paris. Men segern vid Coulmiers störtade denna min plan, likasom den öfver hufvud utöfvade det olyckligaste inflytande på Paris belägring, såsom jag strax skall visa er. Jag kommer härvid stt yttra mig om hr Gambetta och hans åtgärder, men skell kunna göra det s4 mycket friare, som jag alltid haft en viga förmånligare tanke om bans förtjenster än om mina. (Rörelse. Enligt min åsigt inträdde Gambetta i regeringen med en mycket god rekommendation, en rekommendation som jag till och rhed har från Moniteur. Denna rekommendation utgjordes af den energi, med hvilken han den 4 Sepiember opponerade sig emot folkmassans inbrott i lagstiftande kåren och de ansträngningar han gjorde för att kåren i frihet skulle få fortsätta sina öfverläggningar. Jag läste nemligen i Moniteur de vänliga ord, som presidenten yttrat till honom, och dessa ord utgjorde i mina ögon en rekommendation. (Rörelse.) Af den beröring jag i Paris hade med Gambetta och af de telegrafiska meddelanden, som sedan egde rum mellan oss, bar jag trott mig finna, att han var lifvad af en glödande fosterlandskärlel, men på samma gång har jag icke kupnpst undgå att anmärka tvenne väsentliga och objelpliga fel hos honom. Då ban utan åtskilnad bort taga alla krafter i anspråk för natiovalförsvaret, avsåg ban sig istället mera kunna lita på ett partis ansträngningar, än på fosterlandets gersensamma bemödanden, anförtrodde och! i konseqvens härmed pationalförsvarets ledning uteslutande ät medlemmarneaf detta parti. (Rörelse.) Jag säger det nu, likasom jag på det vänskapligaste och uppriktigaste sade det åt honom iParis, då han tillsatte ministrarne, och längre fram då han utnärnde prefekterna. Jag yttrade vid dessa tillfällen till honom: Ni kommer att förstöra allt (Bifall från högern.) Jag har således rätt att yttra mig på sätt som jag i dag gör det. Men derjemte beherrskades ban af en tradition, gom icke är sann: revolutionens militära tradition, traditionen af 1793. Men, mine herwar, redan Dumouriez memoirer bafva visat falskheten af denna tradition. I närvarande tid kan icke nationens anda uppväga nationens arsenaler! (Mycket bra!) En fulländad krigsbildning är pu äfven nödvändig. Gambetta hyste således i dessa båda vigtiga hänseenden illusioner, som ha varit olycksbringande för honom. Jag bekämpade dem ofta under sessionerna i Hötel de Ville. Slutligen gick han så långt i denna sin entusiasm för traditionerna från 93, att ban föreslog att befälet vid mobilgardet skulle tillsättas genom val. (En röst: Det har man också gjort). Oaktadt detta förslag åtskilliga gånger förkastades, upptogs det ständigt ånyo, och han lyckades slutligen genom sin hänförande vältalighet vinna sina kolleger derför. Förslaget blef enhälligt antaget af regeringen, med undantag likväl för general Le FI och mig. Jag sökte ädagalägga, att man härigenom begick en orättvisa, enär de officerare, som befunno sig i Paris, blifvit utnämnda genom fullmakt, och att det vore obilligt att göra dessa fullmakter af noll och intet värde. Men då ban kom till Tours, ville han icke veta något af detta arrangement, för hvilket han arbetat så lifligt i Paris. Olyckan för Paris var emellertid skedd. (Rörelse). Man har gjort mig den! frågan, hvarför jag under så fatta omständigheter undertecknade ett dylikt dekret? Jag skall, som jag tror, kunna vifva tillfredsställande svar derpå. Jag undertecknade detsamma, derför att då en konselj enhälligt fattar ett begelut sådant som detta, måste man aningen underteckna det eller afgå. Under den sex månaders långa krisen var jag flera gånger satt Då prof, men kunde dock icke förmå mig tt afgå. Alltifrån mitt samtal med kejsaren ända till slutet af belägringen har jag måst underkasta mig le hittraste saker. för att icke behöfva ingifva