ret och med mycken säkerhet påstått det obestridligt, att varor kunna sändas billigare å sjön, än landsvägen. Vi skola se, huru ig härmed i förevarende fall rätteligen förtäller, Om bergelagsbanan till sin främsta uppift haft att trafikera Norbergs malmfält, så är klat att det ej lönat enlögga en särskild bana blott för att här vinna en mils förkortning i vägen relian ändpunkterna. Men nu vill man på samma gång skaffa direkt förbiodelee å ena sidan från Norberg till de talrika bruken vid Strömsholms kanel och i Westeråstrakten, å den andra från dessa till Stockholm. Denna brukstrakt är pu nedre ryckt af en landsvägsforslicg, eom knapp vidare kan uppdrifvas och i förening med brist på bränsle lägger afgjordt hinder i vägen för att öka den nuvarande tillverkningen, hvilken deremot kan mäångdubblas när bergslagsbanan kommit till stånd och nedsati fraktpriset samt, hvad vigtigast är, medgifvit en nästan obegränsad utveckling i trafiken. Derjemte vet man att vida bättre än L. J. H. och med honom liktänkande uppskatta vigten att ned en jernväg direkt leda till Stockholm trafiken från Köpiog och Smedjebacken, af hvilka den förra representerar hela rörelsen österoch södernt från Skinnskattebergs, Linde, Nora, Ramsbergs ech isynperbet Nya Kopzarbergs bergslager samt trafiken från Grängesberget, Weech kela det inre Dalarne. rna ligga mestadels i kisel och mälta samt fordra isynnerhet erkningen, svenska jernhandunkt, blandniog med mangsner, som ligga i kelk. BSädenr nhet blott på en plats, nemsrberget, och den blifvande ifrån till Norbergs bergslag sjötrefikep, som blott varar då blir dubbelt dyrare än t tom, hur kan man vara så kortsynt ett ense sjötrafiken ensam tiliräcklig för vestra Mälaredalen? — Inberäknadt hamnoch platskostnader, kommission och frakt till Stockholm kostar den pu omkring 13 öre centnern, hvilket pris ej kan minskas af större trafik, då dessa trånga och gronda farleder ej medgifva att begagna större fsrkoster. Strömsholms kanal är byggd för fartyg om 400 centners last — samma drägtighet som två gedsvsgnar — och meögifver ej utrymme för den nuvsrande trafikens ökande ens med en million centner. Bergslagsbanan ken med fördel frakta gods till Stockbolm från vestra Mälardalen för 10—15 äre centnera och från Smedjebpcken—Ludvika för 18—20 öre, således lika billigt som på sjön vid sommarfrakt, mea medger exportens ökande med 3—4 månader och de bergshandteringen tryckande förlagernas nedsättning till hälften. Hvart bantäg motsvarar 10—15 kanaljakter. Tänk då hvilken vinst af tid och besparade obehag, som uppstår genom att batala en jernvägsfrakt och slippa trasslet med en hop skutskeppare samt deras söl och haverier! — Den, eom det ringaste följt med sin tid, inser straxt att hvarje utveckliog i sveusk jernhandtoriog, grundad på nuvarande kommunikationery helt enkelt är otänkbar. Hr L. J. H. har således antingen missuppfattat bela frågan elier sökt vilseleda allmänheten, då han påstår bergslagsbanan blott gagna Stockholm under sex veckor af året samt genom att bespara en mils väg för Norberg. Hans bevis att Norbergstrafiken efter BSalabanans öppnande förmånligast går över Geil: kan nog vara sannt, om :j bergslagsbanan kommer tiil stånd, men då blir tiflan ej svår för den enskilda företagsamheten med en statsbana, till hvars byggande skall ätgå längre tid än gom fordrades för att fullborda banan mellan Newyork och S:t Francisco. Om man ej met alitför stora ictressen är fästad i Gefle och Norrland, torde men ursäkta de Stockholmsre, som ej med händerna i kors ämna åse sin hendels förflyttande till Gefle. Hr L. J. H. säger: Då staten har lältare än enskilda att låta sin bana trafikeras utan afseende på behållningen (2), så lärer staten icke gifva vika för det enskilda bolaget. Detta uttryck är så äkta byråkratiskt att få skolie vägat uttala det, menu man sger emellertid hvart det kan bära, vär staten skall söka undantränga den enskilda företagsamheten. Påståendet att malmupplag i Stockholm ej kan hållas lika billigt som i Gefle visar likasom mycket annat ett famlande eiter iavändningar, som väl kan åstadkomma en artikel på tre spalter, men ej her utsigt att ändra någon insns Öfvertygelse. (SET