lÅr bergslagsbanan nödvändig för Stockholm? Till Redaktionen af Aftonbladet! Från att först här i Sverige jernvägar genom bergslagerna af statsmakterna och emhbetsverken motarbetades samt af många enskilda ansågos som galenskap, har den ena efter den andra drifvits att iose deras vigt för landet. Vi hafva dock ändtligen kommit derhän att namnet bergslagsbana af båda statsmakterna såväl som ar nästan hela den nu verkande befolkningen anses som det bästa förord för en jernväg, emedan det lofvar åt aktieegarne god vinst, åt indastrien erötring af de ofantliga nationalrikedomar i ädlaste malmer, vida skogar och dånande vattenfail, fom nu mest ligga för fätot, åt jordbruket nandet af en ny inhemsk marknad, som ir varit ansedd som den bästa, emedan man der minst har att frukta för täflan med andra af naturen mer gynnade länder, samt åt handel och sjöfart den höjning, som Enogiand och Belgien visat lättast vinnas genom en storartad bergshandtering. Detta faktum torde af få bestridas. Men ingen tanke har ännu varit så stor eller klar att den gripit alia. Sjelfskrifra motståndare äro vanligen de, som verkat och släpst ut sig i en förgången tid och derför ej kunna eller vilja sätta sig in i nutidens ändrade behof. Alla veta att våra ojemförligt största och bästa malmfölt ligga på få mils afstånd vester om Mälaren, Med malmfältens fulla bestånd kunna följande qvantiteter jernmalm brytas inom oiika trakter af det befolkade landet: i Wermland 3,000.000 centner af i medeltal 50 proc. jernhalt, i Upland 1,000,060 af 50—60 proc., i Noratrakten 3,000,000 af 45—50 proc., vid Norberg minst 10,060,000 af 45 proc., i Nya Kopparbergs och angränsande bergslager 14,000,000 at 45—55 proe., vid Grävgesberget 18,600.000 af 60—68 proc., inom den öfriga Westerbergslagen 7,000,009 af 45—60 proc. eamt vid öfriga grufvor be-: iägna utom bergslagerna 4000,000 af 25— 60 proc. Inallies ger detta 60,000,000 centner malm af 25—0638 proc. jernhalt. En bergslagsbana -har till uppgift att tillgodogöra melmfälten främst genom att sätta dem i så nära beröriog som möjligt med tjenlig bamn för tillförsel af bränsle och för-nödenheter samt utförsel af de färdiga produktorna. Äfven är det af stor viet om en dylik bana kan ledas förbi närbelägna större vattenfall för att viona billig drifkraft samt i trakten af större skogar för att uppsamla jernhandteringens dyrbaraste bränsle. Den föreslagna jernvägen från Stockholm till Engelsberg med utgrening öfver Westerås till Köping, eller den så kallade Sevallabanan, ger kortaste, utfartsväg och detta till Stockholm, östra Sveriges af ålder förnämsta exportplats, för Norberg, Grängesberget, Westerbergsiagen, Nya Kopparberget med kringliggande bergslager, och för Noratrakten således för mer än trefjerdedelar af Sveriges blifvande malmbrytning. På kortaste väg kan benan förse dessa bergslager med billigaste stenkol och kokes, hemtade såsom barlast i retur med de norrländska trädragarne. Den erbjuder jernindustrien genast betydlig vattenkraft vid nedra delen af Strömsholms kanal samt ännu mer, när banan inem få är blifvit utsträckt till Smedjebacken och Ludvika. Kan någon enda jernväg i Sverige förtjena namnet bergslagsbana, så är det derör den ifrågavarande banan, och man behöfver ej vara profet för att inse dess betydelse för ändpunkten Stockholm. Sedan Salabanan blifvit besluten, har man rån vanligt håll fått höra inkastet att gslagsbanan derigerom blifvit obehöflig, medan Norbergstrafiken på statebaran blott år en mi:s ökad fraktlängd, hvilket på så! ång väg betyder intet. Godstrafiken från: Strömsholms kanal och Köping förklaras på amma gårg blott i försvinnande liten mängd omma bergelsesbanan till godo, emsdan man ästår denoa rörelse blott skola ega ram då fälsren är stängd efis och S:ockholms hamn ppen. Eno af banans mest deciderade mottändare, den bekante signaturen L. J. H., ar i en insänd artikel til Aftonbladet beÄkiat denna tid til omkirivg svx veckor om