Men det var, som eagdt äfven en högr känsla com tillslöt hans läppar. Äfven Hugl Lester erkände sanningen af ett: Nobless oblige; äfven för honom var familjens och ban samhäilsklaes traditionella ära så god son en trosartikel; derjomte ancåg han valet til parlamenteledamot som ett heligt förtroende ehuru han under senare tia sjelf hade vårdslösat sin andel i den pågående striden. Av göra sina enskilda önskningar till ca stötesten, hvaröfver hang vänner torde snafva medan de kämpade för hans seger, syntes honom illa handladt; han kände det vers hans pligt att verksamt iega del i striden ehuru blott för sina vänners skull, ehuru ban bjerta var vändt åt ett annat bäll, Det ji dessa princiser som göra att en egendorsherre avaer allt vara af vigt som rör den fäck ar jorden, der Gud har-satt nonom. Det var helt tydligt att under itAytelsen af dessa förhållarden, on bekännelse till miss Clare om hans frieri skulle vara horom svår att göra och derföre kan man med skäl säga, dels att någon brist på fintlighet och sjeltförtroenda, dels en gammal-vans af vördnad och lydnad samt slutligen en betydlig del af hedrsnd3 sjelfförsakelse gemensamt verkade på honom och förmådde honom att tiga. Reser du ej io till Denetborp ideg?fcågade miss Clare, då bon i hans ansigte läste ett uttryck af tvekan, Nej; jag tror inte det. I dag torde jag ej behöfva komma dit. Hvad den Warden är verksam till fördel för oss! White kan ej nog -prisa honom. Man har sagt mig det och jag tror att så är. Det är-en verklig tillfredsställalse atti decsa dagar se en uvg, lofvande -man, som ej är radikal, Hon tystnade och suckade. Hvad ämnar du då Tföretega? Tänker du ridå ut och promenera ifällekap ned Allve?.