än hvad han hade funnit det vara, då han läg för sin Armidas fötter. Lyckligtvis eller o!yckligtvis, hurn men vill ge saken, fann han under aftonens lopp intet tilliälle att för miss Ciare yppa hvad som händt; ätminstone tyckte han att så var, hvilket ur praktisk synpunkt sedt är liktydigt. Medan han, innan han gick till hvila, rökte sin cigarr, föresatte han sig dock ett, komma hvad som helst, skulle ban följarde morgon berätta sin förlofniog och beslöt, ej till följd af Mark Wardens råd, utan för att tvioga gig sjelf till handling, att icke göra något besök hos Leforts innan han bade förklarat sig för sin tant. Följande morgon stod hen fast vid sitt besiat, och då efter frukosten miss Raymond gick ut, tänkte ban just säga miss Clare att han önskade tala mod henne, då hon förekom herom genom följande yttrande: Hugh, du vet boru jag iöraktsr sådant, men se ändå hvad en karl hade den oförskämdheten ett i går kasta in imin vagn. Härmed räckte hona kovom det skryvkliga parper som hop hede haft qvariiggande i sin ficka, Hogh läste verningen och rodrade bä tigt. Hvad vill detta säga? frågade ben uppe bragt. I Det ör inst hvad jag ville fråga dig, svarace hon, Hvsar och ev vet bur mycket nonsens pratas och skrifs under valstrider, men detta är högst egendomligt.s Och vågade verkligen någon — Som jag fäger dig. Detinkastadesivagnen, rätt i knäet på mig. BSannerligen tycks inte folket här mistat både vördnad och skick. Och ävdå är jag gonsko säker på, att det ej gjordes uten någon meping. Ja förmodår män bar oppsväspåt en eller Eonan