Aftonbladet – 17 juni 1871, sida 3

stora sedlar ur plånboken samt lemnade dem åt poeten som genast stoppade dem i sin fik och ropade: : Kypare) hit med en butelj ko. T skola vi göra oss en gland -vpjak! Nu Fopde oc natt. pe w Ten! Det dröjde ej längein.u började tro sig ha råkat i klorna på en dåmon — att han framkallat en ond ande, från hvilken han icke mera skulle ega makt att frigöra sig. Klockan var redan ganska mycket, men många timmar skredo fram och änvu satt Barton qvar drickande konjak, pratande, deklamerande, skrytande — allt i en stil som, ebura rå, likväl i början var roande och qvick men snart urartade till en så usel, låg och smutsig ton, att äfven Warden, ehuru föga nogräknad, kände sig alldeles häpen. Sömnig och trött som han var, detta icke minst genom den reaktion fom följt på hans räddning och lifsfara, blef slutligen hans gäsets prat en verklig tortyr. Om mannen blott hade druckit gig tillräckligt redlös, för att blifva nedburen i en byrvagn och bortförd! Men ingalunda! — ju mera han drack, dess värre blef hans prat, dess klarare hans röst, dess stadigarehans hand, ehuru han troligtvis skulle funnit det omöjligt att resa sig från stolen. Warden framkastade så tydliga vinkar han kunde om sin trötthet, men lika gerna kunde han ha talat till buteljan som till Barton. (Focts.)