Aftonbladet – 17 juni 1871, sida 3

da går i land med. Ingen kan mer äa en gång i sitt lif producera något dylikt Jag slår vad med dig.. Jag skulle gå in på vadet, ifell jag inte vore säker på att du måste förlora.o Se så — hvad har du lust att våga?, Du skull: kunna skritva något lika yps perligt som detta öfver det motsatta partier Öfser Preseot sjelf ?x 7 Över fjeltva djöfenn, om du så vill v s sätter opp tio guinger mot en hali krona, att du inte kan skrifva ett så ypperligt pasqvill öfver Prescot, som detta. Topy! Kypare! Peonor — bläck — papper. Men säkerligen kan det ej vara din mening ett göra det just nu? Jo, pa med detsamma. På morgnarne går det inte — bar aldrig gjort det. Nu eller aldrig. Hin anamma! båll bläckhornet stadigt. — Tvä finger på venstra ögonlocket — alla bokstäfver dansa om hvarandra. Hej ou går det. Med två finger tryckta mot venstra ögat, sarat vaggande och nickande öfver bordet — ty han bade nu druckit nog, för att en vanIa menniska skulle känt sig oförmögen att göra någonting — satte han pennan på papperet och började med darrande hand skrifva mycket fort och träget, under det han allt emellanåt skrettade för sig sjelf åt sitt verk. Efter en timme, eller något mera, hvarunder bän tömt ännu en butelj portvin, var hans opus fulläcdadt. Triumferande kastade han sig tillbaka på stolen, slog dervid omkull bläckbornet, slängde pennan bort i en vrå och sköt papperet suddigt och fullt af plumpar som det var, xwen ändå icke alldeles oläsligt, till Warden. Der har du detn, sada han. Jag tänker det förklår. Wariden läste uppmärksamt hvad han skrifvit och upptog derpå under tystnad två