Aftonbladet – 17 juni 1871, sida 3

Jag gjorde det åtminstone.nStackars f-n! det gör mig rätt ondt om er Barton var nu alldeles nykter, men yttrade sig med stötande lättsinnighet. På samma gång stack han likväl handen i fickan, men den kom tom tillbaka, Nå, Gud bjelpe mig! utbrast han, inte ett öre! Och i morgse hade jag ändå flere riksdaler — minst fyra. Hör på, Warden, bar du din börs på dig? Låna mig lite; det gör detsamra hvad. Werden, som nu fullkomligt återhemtat sig, men ännu var okonnig om den förbindelse, hvari han stod till främlingen, tog långsamt upp sin börs ur fickan och gaf den åt Hartope, hvilken ptan att ens se efter kur stort inuehållet var, rägkto den ät dep olycklige artisten. Strunt i violen, sade han; den ena kan väl vara så god som den andra.n Men främlingen tog ett steg tillbska, lade händerna på ryggen och bockade sig. Je suis gentilhomme., sade han med en viss värdigHet. : : Adelstwano! Åh, gå då för hin i våld! skrek Barton, i det han åter grep Wardeps arm och med långa steg klef på framåt gatan, Den åer lampnua birflaren kallar sig adplemanl! sade han medan de gingo vidare. Det skulle, vid min själ, iote förvåna mig om jag härnäst fick höra mig elier dig tituleras så., Hans följeslagare sväljde tigende det impertinenta yttrandet. ehnru det för ingen del behagade hozom. Likeledes blundade han för att Barton alldeles glömde gifva honom igen börsen. De voro snart framme vid hotellet, der Warden bodde. Bedean biffstekarne blifvit förtarda nn än apdra portvinsbpte en satt ördet, återfick den å te sitt goda lynne. ar pBartöne, Warden efter en stund