Aftonbladet – 15 juni 1871, sida 3

slår! yttrade den första af Wardens grannar. Är ban ofta här?. frågade Mark. Jaså, ni har kanske inte hört honom förr ?. inföll en skotte med sina landsmäns sed att besvara en fråga med en fråga. Warden såg på sin klocka. — Farväl, rina herrar, yttrada han till de närmaste; jag får inte dröja längre Han steg upp, betalsde hvad han förtärt; banade sig en väg mellan borden fram till platsen der den siste taleren satt försjuoken i msjestätisk hvila. Barton!s sade han. Hvem djefvu!en är npi? ljöd dennes föga böfliga svar, i det han svängde sig om på stolen. Känner du ej igen mig? Mark Warden. Warden! Ja, vid Gad, är det iate da! Hvad vill du åricka? Iogentiog, jag tackar. Jag kom biott för att träfta dig. . Godt, bär har du mig. Låt höra hvad du bar att säga.n Ett högst kuriöst ställe, detta! Jag har aldrig förr sett något i den vägen och som jag inte hade annat att göra för aftonen, tittade jag in bär. Jag åograr mig inte. Jag visste ej att du var en anzan Demwosthenes. Kypare! — hit med en till! Nej, två: en för denne herre också. Nej, intet n:era för min räkning. Jag förmodar avi det är slutsför i qväll? Åtminstone ämnar jag inte stanna längre. Hvad jämnar du taga dig til? Hvad jag — ämnar — taga — mig tili? Hur djetvulen skall jag veta det? Nä, om du ej har annat för dig, så kom och supera med mig, Jag bor på — Barton steg gesest upp, Topp! Jag är din man, sade hän Låt oss få några biff