Aftonbladet – 15 juni 1871, sida 3

stekar och en butelj portvin. Vi skola bli titaner och portvinet vårt Pelion. Med dessa ord och för ett skaffa sig ett stöd, tog han Warden under armen och halft gick, halft stapplade han ut på gatan. Någon räkning begärde han ej; troligen ansåg värden honom vara en för inkomstbringande kund, för att sffordra honom betalning. Läsaren gissar troligen att Wardens besök i Skomakaregränden ej var alldeles så tillfälligt, som han föregaf. Att han jast vid denna tid skulle gjort en resa från Denethorp till London utan någoa anledning, var icke att förmoda; men orsaken må ha varit hvilken som helst, det vissa är att han visade sig särdeles öfverssende och vänskaplig mot sia forne akademiekamrat. Ejheller tycktes anbudet om gupån vara bortkastadt på denne. Så snart den första inverken sf friska loften hade förgått, stampade Barton med tungs, men ganska stadiga steg framåt gaten, under högljodt tal och änna mera högljudt skratt. Visserligen talada ban mera för sig sjolf, än till sin kamrat och om någon hörde honom, eller ej, tycktes qvitta bocom detsamme, men med ellt tta fanns hos mannen något sannt geniaiskt, Då de gått sålunda en stund, arm i arm, stannade Warden tvärt. Se dit, Barton, utbrast han; hved är detta? Barton skuggada sina ögon med banden och såg bortåt den del af himlen, dit den andre hsde pekat. Detta? Ena eldsvåda, svarade han. Låt 088 gå ditåt-, och dermed drog hon Warden med gig åt det häll, derifrån eldskenet uppsteg. Snart sammant:äffade de med en mängd andra personer, som äfven skyndade åt samma håll, och ledda af den osvikliga irstinkt