— er (Insändt.) Till Riksdagsmannen i Andra kammaren Axel Adlersparre! Hell dig, du fosterlandets vän, Du Riddersman bländ fria män! Orygglig som ett fästadt ankar, Du säger-öppet dina tankar, Och följer blott ditt bjertas råd, Ej fal för maktens gunst och råd. I ärans prål en tom förgyllniog Du skådar blott; ej stundens hyllning, Men efterverldens tacksamhet — i Se der hvad mest du skatta vet. Blif på din post i Andra kammarn Der stundom höfves nyttja hammarn! På dina ord ha landsmän byggt, Och än de kunna säga tryggt: Må afund fly, och krypet darre För sådan man som Adlersparre! Feritas.