Aftonbladet – 13 juni 1871, sida 2

Dpgenting mera. Utgången af nationalförsamlingens öfveräggning om upphäfvandet af förvisningslagarne mot familjerna Orlans och Bourbon sarot godkännandet af de orleanska prinsarnes val till medlemmar af nationalförsamliagen är redan bekant genom telegrafen. Efter Independance se vi oss i dag i tillfätle att lemna en resumerad framställning af första afdelningen af denna debatt äfvensom af det i mer än ett hänseende märkliga tel, som chefen för exekutivmakten dervid höll till församlingen: Stämniogen inom församlingen är mycket animerad. Hr Batbie säger i sin rapport, att kommissionen enhälligt förkastat hr Brunets motion, hvaremot hon föreslår församlingen att antaga hr Girauds motion om upphäfvardet af förvisningslagarne mot mediemmarne af familjen Bourbon. Valmännen för tre departement yrka på upphäfvandet af dessa lagar, derigenom att de utsett prinsarce af Orleans till sina representanter i församlingen. fästa uppmärksamheten på e rinsarnes ciskalär. i hvilket de, i samman. ang med tillkännagifvandet af sitt val, förklara sig skola biträda nationens beslat, antingen hon konstituerar sig till republik eller. koostitutionel monarki, Hr Batbie uttrycker kommissionens förtroende för verkställande makten; hon vill uppskjuta afgörandet af alla frågor rörande konstitutionen och endast npphäfva en orättvis proskription. — Hr Barthelemy SaintHilsire uppläser rapporten från nionde byrån, hvilken haft satt granska prinsens ar Joinvilla val från rent laglig och juridisk synpunkt. Rapporten tillstyrker församlingen att godkänna valet. Rapporten från andra byrån föreslår detsamra med efseende på bertigens af Aumale val. General Billot uppläser en motion, väckt al deputerade från de af tyskarne besatta provinserna, och i hvilken begäres, att granskningen af de orleanska prinsarnes fullmakter, äfvensom upphäfvandet af förvisningslagarne skola uppsäjuta3, på det att icke derigerom må framkallas agitationer, som kunna försvåra de ockuperade departementens ställning. En del mediemmar af venstern väcka en motion i samma syftniog. Generalprokuratorn Leblond framhåller de faror, som skulle uppstå, on valen gillades och förvisningslagarne uppbädes. Han fäster uppmärksamheten derpå, att någea af prinsarne kunna vara sinnade att uppträda som pretendenter. Det borgerliga kriget glimmar ärnu under askan i de större städerna. Man måste iakttaga inycken försigtigbet och moderation. Tidpunkten är oläglig. Att antaga de väckta motionerna skulle vera att förnioska hr Thiers makt. Hr Batbie vederlägger dessa farhågor. Hr Thiers förklerar, att han aldrig betun Oo nit sg gentemot en så brydsam fråga. Han l utvecklar siova bekymmer. Han betonar, att I kommissionens fö slag är en politisk fråga. Landet uppfattar den så. För alt fö samllingen skulle kunna gilva den en tillfredsställande lösning fordras icke blott samvetsI grannhet, utan äfven den fullständigaste sakkännedom. Han skall nu förklara hvarför I han till en början var emot detta lagförslag I och sedan slöt sig till detsamma. Ur Thiers gör en skildring aflendets ställning. Vi haiva slutet ett af de största inbördes krig, som någonsin blifvit utkämpade; vi hafva vunnit en af de största segrar, som samhälleordzingen någorsin vunnit. Europa tackar oss derför och kar sändt oss sina lyckönsknvingar. Vår seger har räddat det från anarkien. Nu måste arbetet återtegas.s Hr Tbiers påminner, att ett af insurgertchefernas verksammaste medel var föregifvandet, att republiken vore i fara. Försigtigheten fordrar, att man icke bereder tiilfälle till några svepskäl i detta hänseende; man måste inge landet förtroende till vår vishet och endrägt. Arbetet är redo att pånyttfödas; storartade beställningar ingå från alla håll; men de större industriidkarne ba blicken fästad på församlingen och fråga sig, om hon skall kuszna upprätibålla ordcingen. Om vi förstå att ingifva förtroende, skola vi kanna bestrida alla utgifter. Hr Thiers gör en framställning at de ofantliga utgifter, com åligga Frankrike. I främsta rummet måste mana utverka, att de utländska trupperna utrymma landet. Han betonar det skymfliga och betuvgande i ockupationen. Vi ha att föda 500,000 tyskar. Sedan betalningen är fullgjord, kunna vi upptaga skatterna i de nu inkräktade provinserna. I skatteuppbirden förefinnes en brist af 400 millioner. Församliogen bör känna till dessa detaljer, så att bon riktigt rå kunna upjfatta ställningen. Man mäste således taga sin tillflykt till krediten; Europas förtroende är nödvändigt. Man betviflar icke Frankrikes ressurser, men men fruktar att endrägten skall komma till korta. Hr Thiers uttrycker sin högaktniog för bourbonska familjen, mea tillägger: I tron eder utö!va en stor handliog af nationalt ädelmod, men I utöfrea något helt annat. De lagar, hvilkas upphäfvande man fordrar, äro icke proskriptionslagar utan försigtighetsmått. Tvenne regeringar kusna icke på en gång ega bestånd på samma jord. Han fäster uppmärksamheten derpå, att han klandrade 1 års republikaner, derför att de upphäfde proskriptionslagaras. Han sade då till Lonis Napoleon: Dessa obetänksamma republikaner hafv. återkallat er, ni skall bli deras herrskare, men icke min. Han nttrycker sin tillgifvenhet för fariljen Orleans, men förklarar, att tiligifvenheten för landet bör öfverväga allt anurt (biI fall). Vi hafva vunnit den materi-la segern, Fo CR RA Br i KE FER reAnAi ll LTU tlÄARTLIP LK RU FB a