Aftonbladet – 9 juni 1871, sida 2

latser.o RE . Helt säkert hafva både orleanister och levitimister knutit stora förhoppningar vid utsången af öfverläggningarne i franska nationalförsamlingens möte den 5 dennes, hvilka skulle afgöra, om prinsen af Joinville och nertigen af Aumale borde upptagas som medemmar af nationalförsamlingen eller icke. Tidningen Monde yttrar: Så snart kammaren har törklarat deras val giltiga, skola prinarne begifva sig till sin kusin, grefven af Chambord, såsom huset Bourbons erkände chef. Detta officiella besök skall blifva ett offentligt vitnesbörd h båda liniernas försoing och förening. Hertigen af Aumale har väl ännu icke öppet godkänt grefvens af Chambord öppna bref, men han har lofvat att göra det, då lagarne af 1832 och 1848 blifvit upphäfda., Grefven af Chambord vidtager för sin del alla behöfliga åtgärder för att lemna sin puvarande vistelseort, Frohsdorf vid Wien, och definitivt flytta till Frankrike. Nene freie Presse berättar, att grefven redan sålt sina stall och hästar i Wiener Neustadt och att han med en liten skara trogna anhängare har begifvit sig till Nizza för att afvakta händelsernas vidare utveckling. Som man vet, blef dock förliden måndag ingenting afgjordt om de båda orleanska prinsarnes upptagande i nationalförsamlingen, utan ärendet uppsköts, och ännu, så synes det, har icke något beslut blifvit fattadt. — Det är naturligt, att äfven det bonapartistiska partiet viser förökad verksamhet i närvarande ögonblick. Vi meddelade går prins Napoleons bref till Jales Favre. Ind6pendance belge, som hyser ett passioneradt hat mot kejsarfamiljens samtliga medlemmar, påstår att detta bref röjer oenighet och split inom sjelfva den kejserliga tamiljen, elldenstund prinsen uppträder hvarken för kejsaren eller kejsarinnan eller den kejserliga prinsen, utan tvärtom underkastar kejsarens politik en sträng granskning och till slut förordar ett plebiscit, hvars utgång kunde lända äfven honom till fördel. Det är dock tydigt, att prinsens bref företrädesvis är riktadt mot regeringea af den 4 September, och att ett anbefallande af någon regent ur den napoleonska familjen skulle strida mot den i bsefvet så eftertryckligt uttalede principen om folkets fria afgöranderätt. Utom prin3 ns bref moser mon i London ännu två andra förklariogar i bonapartistisk riktning: len ene af förre statsministern Rouher, hvilsen i en broschyr skall underkasta Septemberregeringen en mycket skarp kritik, och den andra af kejsar Napoleon sjelf, som, enigt hvad vi etter Daily News redan owmtalat, utarbetat ett manifest till försvar för sin egen regering. D3 engelska tidningarne rikta isynnerhet appmärksamheten på detta manifests början, hvari kejsaren erkänner att han velat kriget under förutsättning af att Frankrike var förberedt, Kejsaren ville kriget såsom Frankrike alltid har velat och i all evighet skall vilja det, tills det har återeröfrat den del af sitt område, som det ezde, då det bar namnet Gallia. Detta projekt var icke riktadt mot Tyskland, ty ingen fransk suverän har visat Tyskland större sympati än just Napoleon III; iogen har mer än han önskat se den stora nationen enig och oberoeade, Mea för kejsaren af Frankrike börjar Tyskland först på andra sidan Rhein, i öfverensstämmelse med Jalius Cesars yttrande, att Rhein skiljer germanerna från gallierna. Dessa ord hafva väckt stort uppseende i tyska pressen, och Nationalzeitung anmärker såsom betecknande för stämniogen i Frankrike, att Napoleon III äfven efter de största nederlag anser sig åter böra tala om Rheiogränsen. Den här ofvan omtalade Nspoleonska broschyren med titeln Iis en oot menti har i Pontoise blifvit belagd med qvarstad. Polisen bemäktigade sig en million färdiga exemplar samt äfven stilformarna. Erkebiskopens af Paris baleamerade lik skulle i onsdags jordiästas i Notre-Dame. Ofantliga menniskomassor ha infunnit sig för att se hans lit de perade. Prelsten låg på paradsängen i sin violetta och hvita presterliga drägt, betäckt med spetsar af silfverbroderier. Hans bleka ansigte var ännu vackert, trots det förfärliga sår som vanställde venstra sidan af ansigtet i närheten af ögat. Erkebiskopen bar fortfarande sitt långa hvita skägg, hufvudet var betäckt af en silfvermitra. Till höger om paradsängen stod under ett rikt b oderadt sammetsdok den kista, i hvilken hvilade kyrkoherden i Notre-Dame, abb6 Suarat, som dödades på samma gång som erkebiskopen. Abbe Deguerrys lik har förevisats i Madeleine-kyrkan, dit också en stor mängd menniskor strömmat. Efter Times vanliga telegrafkorrespondent samt Reuters telegrammer meddela vi följande sammandragna underrättelser från Paris, hvilka gå till sistlidce söndags afton: Kommunens utrikesminister, Pascal Grousset, blef i fredags ertappad, förklädd till qvinna, i sin älskarinnas bostad. Folket, som samlades i hans väg, försökte draga ned honom från vagnen och skulle ha sönderslitit honom, om icke en förbigående general hade befallt ella i närheten varande officerare och soldater att bilda eskort. — Man har hittat liket af general Lullier, som hade stupat vid en af de sista barrikaderna i Belleville. — Fortfarande häktas i massa män och qvinnor, af hvilka många syabarligen höra till de s.k. bättre klasserna. Tidningen Figaro beräknar, troligen mycket öfverdrifvet, antalet af innu på fri fot varande insurgenter i Paris ill 50,000 och anser att de utgöra en staUovarande kärna till orolighetsr, som de