Aftonbladet – 8 juni 1871, sida 3

och är icke detta nog, för att drifva mig till alt i stor i min väg? Ar det icke mers än 202? Jag har så mycket, att rögsa dig; ellar rättare: det är rå mycket jag läcgiar att höra dig säga till nig! Ack! jag bar blott Öga att säga, utom att jag älskar dig högre än någonsin, om detta vore möjligt. Men rain kärlek gör mig orolig, ändock jag känner huru trofast ditt bjerta är. Jag längtar ett a dina egna läpver fö höra att din känsla för mig änsu är d ma, om under den tid då Paris icke mig var en öken. — — Får jag läsa vidare? frågado Marie. Ja, ox du inte är ennuyber, svarade henusia lugut. Jag darrer då jag tänker på det Jii du för — icke så ersiigt som mitt. Om js g ej kände din själ så väl, skulle jag förtvifla. Och burna bögt står ej du ö:ver mig! Men iör dettas skull, endast derföre vill jeg vinna ära och storbet — sna:t, ack, sn ri! OF mig är musiken så uppfylid af dig, att j 3 kärn mig inspirerad. nner jag ingen här; ej hk jag mig om att lära könra någon för mig der! or läre. tar efter dig — efter ett enda ord från dig. Älskade! låt nig inte länge vänta förgäfves! Din Felix. År det ej mycket oförnuttigt? frågade Arvgpeiique gå bon återtog brefvet. Men Marie tyckte alls icke att brofvet var oförnuftigt och henres svar blef att sluta Angelique i sma armar. ackars Felixl, fortfor den sis Je Ä t mycket god, men ik grufligt t Öns Bara Marie såg på henne,