Frivillig fångenskap. För omkring 10 år sedan kom på en middag hos lord C. i London samtalet att röra sig om cellväsendet. En ung man bland gästerna, en amerikanare, ville för sin del påstå att celifängelse ej vore så outhärdligt som man i allmänhet trodde. Samtalet fortsattes och under dess gåvg erbjöd lorden den unge amerikanaren, hvars namn var Walter Hastings, 10,000 om ban ville tilibringa 10 är i cell. Sagdt och jordt. Hastings gick in på förslaget och i lordens hus inrättades samma dag en cell af 12 fots bredd och 15 fots längd. Fången erhöll ljus, några böcker, skrifmaterialier och tarflig kost, vilken senare insattes till bonom genom en lucka på dörren. På detta sätt bar nu amerikaneren tillbrinat 10 år. Den 1 Mej innevarande år slutade den rivilliga fångenskapen och han mottog af lorden sina ärligt men dyrt förtjenta 10,000 . Hr Hastings bar lemnat sin cell i ett högst beklagligt tillstånd. Oaktadt ban pu endast är 35 år gammal, ser ban snarare ut som en gubbe vid 65 års ålder, bans bår och skögg är alldeles grått, hans kropp sammanböjd, gången vacklande, ansigtet blekt och infallet ech rösten stapplande och svag. — I skolan. Förhållandet mellan subjekt och prediket kan stundom vara qvistigt nog.att ntreda. I sin förtviflan om ett nöjaktigt resultat af egna åtgärder lät en magister diecipeln vända bak och fram på den ena satsen efter den andra och framställde slutligen följande någöt kabbalistiska formel: Ar det du som är dum eiler är det dum som är du? — Det är du gom är dum! svarade pojken, efter ett ögonblicks betänkande. 3