Aftonbladet – 8 juni 1871, sida 2

Norge och Ryssland i Finmarken VI. När man har talat och skrifvit om farås ör en förment denationalisosing af Finmarzen, Har det lertid icke så mycköt värit! de egontliga ryssarne, man haft för ögonea, som do från Finland kommasde qvwnaerne. De t har ofvan nämnts, hvilken särdeles svigsig roil de sa Cuglige och uthållige arbe34 tillgodogörandet af landsåelevs vi kedomör, på samma gång tillika att blott rå af dem förmå svinga mer sjelfständig ställning, till sew, som ha slagit sig ned i alvis detta lands undersäter, och sckas detta den på de vanliga Kara anande och gående arbetarehopen. Den qvaeaska ingen 1 Finnmarken förorsaker ovestridech särdeles stora svårigheter, är knappt i hennes egenskap at för rysk kultur och tärkesätt, som hon närmast skall komma stt bereds Norge dessa. Hvad derna punkt avgör, så har L. K. Das i sina skizzar från Lappland ) (7:de kapitlos om ryssar, fianar och norrmän) på ett, såsom det tyckes, öfvertygande sätt visat de mycket stora olikheter, som skilja qveryssarve och derigsnom göra de ge till att gå ds senares politiska eller scciaia ärenden. IHan går ut från, att ifall fionarne älskade den ryska lagstittninn till den grad, att de sträfvade för att iå sitt nya tädernesland Fiomarkeo lagdt under rysk styrelse, så vore deras utvandring till Norge en oförklerlig omväg för att nå målet, då tet ja i de tyska gränstrakterna fiaues ofantliga sträckor, som ha lika rika paturliga hjelpkällor som någoa del af Norges ast och dessutom ega det företrädet, att de 0 okoloviserade ödomarker, hvaremot finnarna i Norge måste eröfra plats åt sig bland en icke rioga bofast befolkning. När ficnen vänder sig till Norge och omsorgsfullt undviker de ryska grannprovinse: Da, så ådsgasger detta, att han måste hysa en oöfvervinnelig alsky för all hvad som är ryskt. Donna ovilja är i sin djupaste grund minst politisk, Den finska bonden är, yttrar nysanämnde författare, ocktadt sitt msniiga och personligt ej a lynne, hvillet gör honom utmärkt läm plig ati änjut a sann medborgeriig frihet, mycket litet politisk. Han måste nsturligtvis vara blottad på politisk bildaing och erfarenhet. Man bör således egentligen icke tänka på, att sådana b som kovstitusionelt korungadög.e i motsats tili tsarisk absolotisn har något med fiunens val af framtida fögernesland att sksffo Det vgtigsste momentet är deremot den religiösa olikheten och den heliga afsky, hvermed dena äkta ryska bonden i det hetiga Ryssland betraktar alla andra bekäcnelsers anhängare säsom hedningar (jaganin). Härtill kommer dessutom mycket ennat. Den äkta ryssen är i motsats mot skandivaven och finnen ett verkligt masssfolk, som icke ken trifvas annat ä liskap och i stora bopar, och som de g grad afskiljer sig i förhällandet till främlingar. Dessutom är det att märka, stt medan det natarligtvis för de flesta utvandrare är en hufvudsak, att i det nya landet kunra förbättra sina ivkomster, står Rysslands ekonomiska lsgstiftning änru i så stor motsats till en sund statsekonomi, att den i kög grad måste bämma den simple arbetarens törkofren tiil välstånd. När finnen jemtör Norges lagar om handel och näringar med Rysslands, måste stora olikheten genast bli tydlig för honor Hos 088 är arbetet och rörelsen nu ungefär så fri, som tet : ordnadt samhälle är möjligt. I Ryssland Ö han genast af ett till småaktighet geördt passoch betygssyste Handeln å Hvits hafvet är iosnördi bosvär liga band. Det finus t. ex. i hela det norra Rysslund icko mer än fyra städer, som ba full hendelsrätt eller kunna idka ttläcdsk köpenskas, och vid Ishafvets kust finns blott en och annan by på ofantliga sfstånd frän hvarndra, af hvilka ingen eger rättighet till utländsk handel. Alit detta måste både locka fianarae till Norge och hålla dem qvar der, och författaren dra icke eng i betänkande att afsluta sin redo, se för den quesska invandringen till Finmarken med påståendet, stt så länge Amerika är målet för den norska utvandriogen, skola finnarne icke vara en fora för Norge, utan den enda förhoppningen, att Fiomarken kan bli bebygdt af Gugligt folk, s0m älskar Norges lagar och fribet. 2 Dn ANNETSPNOSSATNSERNAA Om tillståndet i Paris meddelar Times iela korrespondent fortferande telegramaf hvilka vi meddela följande: