Aftonbladet – 7 juni 1871, sida 3

Från IKina. Berättelse från Axel Heiberg, svensk-norsk vice-konsul. Hongkong den 25 Febr. 1871. De kinesiska nyårshögtidligheterna äro nyligen slutade, och affärsrörelsen börjar småningom upplifvas. Det är en saun fröjd att ha öfverstätt dessa nyårsförlustelser; ty ett förtärligare oväsen kan man svårligen tänka sig. Fyrverkerier och svärmare susade css kring öronen under två å tre dagar; alla båtar och junkers i hamnen saluterade oupphörligen till ära för den store Ioa. På gatorna var man hvarje ögonblick blottställd för att råka i konflikt med kri ande fyrverkeripjezer, och det är oförklarligt att inga olyckshändelser inträffat. Man var, äfven under dessa för kineserna så glada dagar, nödsakad att undvara andra befordringsedel än ens egna ben; ty de så beqväma bärstolarne hade totalt försvunnit emedan alla (coolies) bärare funnit för godt, att under tiden hålla ferie. Kineserna äro vid slutet af det gamla året i den grad ifriga och angelägna att uppgöra sina årsräkenskaper, att de icke kunna förmås till att hvarken sälja eller köpa förrän de äro färdiga med siva bokslut, och sett hurn mycket de under året ha förtjent. Dessa bokslot fordra temiigen lånz tid för dem som ha haft många och stora transaktioner och de mest framstående bland do kinesiska köpmännen afbryta då ofta sina affärsgöromål uoder hela två å tre veckor. Denna sed är af vigt att känna af alla som ämna söka handel på Kina; ty alla artiklar lida mer eller mindre under inflytandet af årsskiftet; fraktmarknaden är flau och i alla affärsriktvingar råder en allmän stillhet. Kina betraktades ännu för 8—10 år sedan såsom en art yttersta Thule med hvilken förbindelserna voro så osäkra, att endast ett ringa fåtal affärsmän vågade att idka handelsoperationer på detta iland, hvarest all kontroll i anseende tiil dess låvgt aflägsna läge var nära nog omöjligt. I saknad af ängbåtar och regelmessiga kommunikationer var man nödsakad att fresta lyckan, och det var endast kinesernas kompletta okunnighet om varornas värde på de europeiska marknaderna, som lemnade spekulanterna en viss säkerhet om ett gynnsamt resultat. Till den slimänna risk som köpmannen är unaderkastad, kom ytterligare den osäkra politiska ställningen. Pirater härjade temligen ogeneradt och i brist på fullständiga sjökort voro fartygen blottställda för oräkneliga faror. Häratinnan ha dock under det senare året betydliga förändrirgar till det bättre åstadkommits. I stället för att såsom tiliförne blott hvar tredje månad erhålla underrättelser från Europa är man pu här i Hongkong genom telegraflinien ötver Singapore blott I a 10 dagar från London. Gensm Suaezkanalen anlända ångbåtar från London efter sex veckors resa, och slutligen hsr man medelst jernvägen öfver Amerika endast 40 dagars väg till Newyork. Att allt detta har sin stora betydelse är klart, och fördelarne deral ökas hvarje dag. Skada blott att vi norrmän och svenskar icke under des. k. goda tiderna, då man blott behöfde komma hit för att göra lycka, ha sökt att förvärfva oss rägot mera inflytande och grundat en närmare beröring med detta märkvärdiga land. Hittills ha vi i verkligheten varit föga mera än legotjenare hos de mera företagsamma europeiska nationerna. Våra fartyg ha visserligen ej sällan funnit sysselsättning i farten på Kina, men frakt