Aftonbladet – 6 juni 1871, sida 3

af M. Dalsjö, IT; En vigtig skolfråga, af G.B—g Andra afdslningen: Anmälningar och gransknin gar: Löfstedt, grekisk grammatik, granskad af G F. Gilljam. Tredje afdemingen: Underrättelser or svenska och utländska läroverk: Afgångsexamen våren 1871. Femte afdelningen: Personal-notiser — Från Paris. Ifrån ett ungt svenskt frontimmer, som har sin familj här i Stockholm och vistats i Paris såväl under belägringen eom under de senaste ännu hemskare tilldragelserna, har, sedan den härvarande familjen under flera veckor sväfvat i okunnighet om sin anförvandts öde och endast af tidningarne förnummit, att den gata, Rue Royale, vid hvilken hon bodde, brunnit, ändtligen i går ett bref anländt, hvarur D. A. meddelar ett utdrag, som vi här återgifva: Ånnu är jag vid lif, men dock icke alldeles återställd efter alla de förfärligheter, hvilka jag upplefvat. Det är icke möjligt för er att ens göra er en föreställning om allt, hvad jag förliden vecka sett och hört. Lycklig är jag nu, som sluppit undan detta, men mörkt såg det ut att kunna göra det. Jag kan ej nu berätta er allt, det skulle blifva för långt, och mitt postbud väntar. Ni måste derför nöja er med endast några rader till längre fram. — — Här, i det hus, der jag bor, voro vi alla beredda att dö på ett elier annat vis. Hälften af den gata, der mitt hem är beläget, är alldeles förstörd och en ofantlig ruin. Lyckligtvis räddades vårt hus, men eljest har allt rundt omkripg oss brunnit. Det är förfärligt att se Paris. Och hvad vi lidit! Det kan ej talas om. På ena sidan om oss rasade elden, på den andra de konfedererades kanoner, och omöjligt var det att lemna sitt hem, man nästan tvangs att frivilligt öfverlemna sig åt lågerna. Jag har gråtit af förtviflan, då jag tänkte på, att jag säkerligen aldrig mera skulle få återse er. O, det har varit förfärligt, och ännu känner jag mig litet darrande, ehuru allt nu är öfverståndet och vi äro omgifna af soldater från Versailles. Jag har med egna ögon sett, huru elden påtändes i alla hus omkring oss. Om man då ville försöka lemna sitt hus, blef man genast fusiljerad, således måste man stanna och brinna app. Jag hade dock hopsamlat mina penningar och var besluten att på intet vilkor brinna upp, ntan hellre låta döda mig af en kula, men till vår stora lycka kommo Versaillestrupperna just i tid för att frälsa oss. — — Husen brinna ännu, och let är omöjligt att hvarken lemna eller komma in på gatan. Under eldens härjande, kanonskottens lånande och rysliga skrik mördade de charmanta edererade soldaterna hvarandra. — — Jag bar sett här i vårt grannskap, huru femtio federerade asttogos och ögonblickligen dödades. — — — Pr