I Otelbarhetsdogmen i Sverige. Då vi nyligen kritiskt redogjort för några predikoföredrag, hållna i hofvudstaden af prester, hörande till statskyrkan, anse vi oss äfven böra egna någon uppmärksamhet åt det sätt, hvarpå ultramontanismen för närvarande uppträder hos 0s3 i offeatlig lära, med särskildt afseende fästadt på den ställniug härvarande katolska kleresi visar sig intaga i förhållanda till den nya dogmen om åfvens ofelbarhet eeh till de i viss mån protesterande och reformaoriska rörelser, som denna dogm iramkallat inom en del af den romorsk-katolsk: veriden. Pastor Bernhards predikan Kristi himmelsfärasdag den 18 Maj, bögmessen i katolska kyrkan bärstädes, var på sitt sätt ganska märklig, hvatföre vi här meddela en kort redogörelse för dsasamna. Med iede ning af dagens evangelium undersökte talaren betydelsen äf begreppet tro. Han anmärkte, att olika äsigter i detta hiänssende äro gängse, och att många ansa den historiska tron vara at intet värda. Men då Jasus i texten förotrår lärjangarne darar otro och bjertans hårdhet, att de icke trott kade dem, som sett honom Vars oppstånden, och omedelbart derefter räger till dem; går uti hela verlden oeh predikar avasgeliom för hela skapelser; den, som tror öch blilver döpt, han skall blifva salig, och dem, 890mi icko tror, han skall varda fördömd., är det af sammanhenget tvdligt, att den tro, han! förklarar saliggörande, är en historisk, pemj 4z0n på vitnesbördet s:2 hans oppståndelse, sova bevisar hans gudom och sanpningen af hvad ten lärt och bjudit. Dame tro, om hoa är WYsRde, förmår oss att hålla